Brommabo

Är nu en brommabo. Flytten gick galant, även om det var tungt. Jag behöver inte direkt mer prylar.

Jag trivs redan i lägenheten. Och det var en fröjd att sätta sig på tunnelbanan (!) och åka in till stan idag.

Jag och syrran gick en sväng bland rea-människorna och jag konstaterade att jag ville ha:

En jättedyr tvål. Men det gick över.

En supercool klänning. Men det gick över.

Massa härliga turkosa glas. Men det gick över.

Hur gick det för dig?

Nystart

Fick en kommentar att jag är deppig och negativ på bloggen. Det hade jag ingen aning om. Jag tycker jag är ironisk och skitrolig. Haha.

Men ska försöka vara mer peppig. För just nu är livet trots allt rätt bra. Och att inte köpa en massa prylar är ju bara skönt.

Här är starten på min nya roliga blogg:

Vad svarar blondiner när man frågar om de är sexuellt aktiva?
- Nä, jag bara ligger där.

Dan före dan

Gick förbi några affärer idag och fick inte den där känslan. Den som säger, kul, jag vill ha, vi går in. Tvärtom. Jag tänkte, va tråkigt, jag vill inte ha, måste vi gå in? That my friends, är vad fyra månaders köpfrihet kan leda till. Bör alltså inte inledas utan eftertanke. Ni hörde det från mig först.

Imorgon är det julafton. Dagen vi firar Jesu födelse genom att konsumera så mycket vi bara kan. Men inte vi. Inte vår familj. Vi är så fina så. Vi skippar julklappar, precis som förra året. Men träffas ska vi, äta ska vi och bli irriterade och sura, det kommer vi säkert bli. Det kommer att bli lovely. God jul allesammans.

Den stormiga vägen hem

Jag kommer inte ihåg när jag spydde sist. Det kan ha varit i mellanstadiet. Minst 15 år sedan. Jag dricker inte, så ingen bakfyllespya. Jag blir aldrig sjösjuk heller. Until today.

Destination Gotland. Storm. Kaskadspya.

Hela jävla båten spydde. Vi var som kattungar i en tvättmaskin. Vågorna slog så hårt att man trodde de skulle slå sönder färjan.

När jag satt där på det skitiga toagolvet tänkte jag på två saker.

1. Synd att jag ätit min matsäck redan. Vilket slöseri.

2. Det här är det mest spännande som hänt på länge, förutom när fågeln sket på mig.

Sleepy

Vaknar och tittar upp på fönstret i taket. Vattendroppar rinner från iskristaller och bakgrunden är en klar himmel och sol. Det är vackert. Nu borde jag ta en promenad tänker jag. Men i stället somnar jag om och vaknar inte på flera timmar.

3 från Gotland

1. Sökte ett jobb, men chefredaktören kunde inte öppna mitt word-dokument. Efter massa försök fick jag till sist klistra in ansökan och cv i mailet. Apfult. Nån som tror jag får jobbet?

2. Promenerade och var med om en första gång. Första gången en fågel sket på mig. Brunt, blött och bajsigt. Och det var inte lite. I håret, i ansiktet, på brösten, jackan, linnet och tröjan. Äckligt, äckligt, äckligt. Duscha, duscha, duscha. Shamponera, shamponera, shamponera.

3. Jag är inte längre sugen på nya jeans. Thank you time. Thank you Donna Karen. Thank you India. Thank you Alanis Morissette.

Jobb, jobbigt, jobbigare

Har suttit och stirrat på min budget. Den är tajt. Supertajt. Så tajt att det är lite snuskigt. Men så kom jag att tänka på hur mycket pengar jag kommer kunna spara när jag väl får ett jobb. Och log lite.

Men när ska detta mirakel ske? Har sökt ett jobb idag. Men utbudet är klent, klenare, klenast. Fan va jag är sugen på cola.

Ung igen

Är på ön. Var jätteduktig och packade matsäck imorse, så det blev en billig resa. Har nu käkat med familjen. Kusin O lagade en jättegod middag. Snart ska vi ta en promenad. Längtar till imorgon när det är ljust igen så man kan se havet.

Nu ska jag blir tonåring igen och skriva ner en bit från en låt jag alltid minns när jag är här.

I´ve often wondered if love´s an illusion
just to get you through the lonliest days

Det var allt.

Balans

Det är inte alltid skönt att promenera när det är kallt ute. Om jag har mössa och vantar svettas jag som en gris och det är riktigt obehagligt. Tar jag av dem fryser jag så jag får ont i huvudet och fingrarna stelnar. Hur hittar man mellanläget? En lagom temperatur. Harmoni. Balans.

Nääää...

nu vill jag ha ett jobb!

Crap

Väntade hela dagen igår på att mäklaren skulle komma, men tji fick jag. Han dök inte upp. Hade lust att stöka ner hela lägenheten så att han skulle vara tvungen att storstäda när han kom. Men då skulle han väl bara slänga in det i garderoben. Nåja.

Har köpt cola på lidl idag. Lite billigare, men samma goda smak. Annars måste jag säga att det finns mycket skit i den affären. Apelsinjuicen må vara billig, men jag misstänker att den är utspädd med rengöringsmedel. Bläääääää

I passed the test

Jag var på loppisen i Solnahallen igår. Och köpte ingenting!!! (paus för applåder) Syrran hjälpte till lite grann får jag erkänna. Hon köpte däremot en jättefin lampa från Lindshammar.

Nu sitter jag i en superstädad lägenhet och försöker att inte göra alltför stora arselavtryck i soffan och vågar inte röra några prylar eller laga mat, för mäklaren ska komma och ta bilder. Can u picture it?;)

Ge det tid

Snart har det gått tre månader sedan jag slutade att shoppa. Fan va jag är bra. Jag visste att det skulle sätta pengar och spenderande i ett nytt perspektiv, men jag trodde inte att jag skulle förändra mitt tänkande så mycket. Man omvärderar hela sitt liv, vad man faktiskt behöver och vill spendera sina pengar på. Det är ju faktiskt viktigt. Att spontanshoppa billigt skit är ju inte bra någonstans. Slöseri är deprimerande. Och resor är värt att lägga pengar på.

Jag har dock kommit på mig själv att vid ett flertal tillfällen säga till mig själv, oki om du hittar någonting du verkligen vill ha, kan du göra ett undantag. Som tur är har jag inte gjort det. För i slutändan inser jag att behovet försvinner bara man ger det lite tid.

Nada I need

Lägenheten jag hyr i andra hand ska säljas. Och ska självklart "fixas till" innan. Så helgen kommer att ägnas åt att packa lite grejer, ställa i förrådet, som ägaren ska tömma innan.

Och så ska jag se till att det är tillräckligt snyggt för fotografering och visning. Målaren, som är mycket trevlig, tur det, kommer lite då och då och "fixar" grejer. Det är ett jävla jobb att hela tiden se till att det inte ligger några pinsamma saker framme. Som använda trosor, dildos och så.;)

Förhoppningsvis kommer detta distrahera mig från det faktum att det är LOPPIS i stan. Jag är, som ni kanske har märkt, på shoppinghumör. Men det ser jag bara som ett hälsotecken. Och ett test i självbehärskning. För jag BEHÖVER INGENTING.

Tre hål

Mina jeans är trasiga igen. På samma ställe plus att två nya hål har uppstått. Skit. Åh, just nu vill jag så gärna ha nya jeans. Och gå på megaloppisen och köpa fina grejer. Andra saker jag drömmer om just nu:

Fresh milk and honey shampoo
Meadowfoam cream conditioner
En ansiktsbehandling
En massage
Ett besök på iglo ljuscafé

Fly away

Sverige under vintern är som isoleringscellen på Alcatraz. Tanken på att komma därifrån levande får en att gråta av lycka. Tänk om jag får se solen igen. Uppleva livets goda. Skratta.

Det är inte ok att det är becksvart halv fyra på eftermiddagen.

I dag har jag en fråga till alla människor som har pengar. Varför i helvete har ni inte flytt landet?

Tack

I dag är en dag när jag känner mig lyckligt lottad. Jag sitter här med ett glas cola, en delikatoboll och tittar på 2½ män. Saker kunde vara så mycket värre, och de är mycket värre för massor med människor.

Det som är bra med kristider är att man fokuserar på sådana saker som verkligen betyder någonting. Som andra människor. Man stöttar varandra, hjälper varandra och muntrar upp varandra.

Just nu må livet vara tufft, men jag har i alla fall er, mina fantastiska vänner och familj som alltid bryr sig. Till er alla från mig: TACK! TACK! TACK!

My day, talking about....

Jag har lagat mina jeans. Revan är stängd, for now.

Jag har lagat storkok med köttfärssås. Har räknat ut att det kommer att bli 13 middagar för 8 kronor styck inklusive pastan. Inte så pjåkigt.

Har även köpt kokosmjölk, red curry paste och korn. I morgon blir det storkok med röd curry-gryta. Hur jag ska få in det i min pyttelilla frys är ett mysterium.

Jag såg reklam för Solna megaloppis på stan. Den är i helgen. Det kommer att bli ett kraftprov för mig mina vänner. Oj, oj, oj... Det här blir svårare att stå emot än jeansen. Och jag älskar verkligen mina DKNY Soho Jeans.

And IIIIII will always love youuuuuu......

Vill haaaaaaaaaaa

I stället för att leva i mina mjukisbyxor har jag nu satt på mig jeans. I ett försök att må bättre. Tyvärr är mina enda jeans sönder. Mina fina favoritjeans från Donna Karen. Och jag kände för första gången sedan september att jag verkligen vill köpa ett par nya.

Vems brillianta idé var det att ha shoppingförbud? Jaja, även om jag inte hade det har jag inga pengar, även om de är billiga. Med frakt 420 kronor tack vare den låga dollarn.
Någon som vill köpa dem till mig? http://www1.macys.com/catalog/product/index.ognc?ID=398274&CategoryID=3111&LinkType=PDPZ1 Hallå? Hallååååå?

I går åt jag kall spagetti. Vilken lördagsmiddag va? Men det var gott. Godare än den här jävla pyttipannan jag ätit varje dag den här veckan. Men det är billigt, billigt, men äckligt äckligt. Så äckligt. Sköljer ner den med cola just nu.

Min smarta budgetidé att köpa 1,5 liters flaskor cola istället för burkar går åt skogen. Man dricker mer, mår sämre och colan blir avslagen direkt.

Pengar kan inte köpa lycka, men just nu skulle jag vilja försöka.

Höstdepp

När jag ser människor som trängs i affärer, på tunnelbanan, på gatorna, alla gående med uttryckslösa ansikten och med till synes obestämda mål, tänker jag: Vad motiverar dem att leva?

I dag pratar vi om att människor mår allt sämre och vi undrar varför? Jag undrar, hur kommer det sig att det finns människor som mår bra?

Hela vår värld är ju fucked up. Ingenting som betyder någonting är i fokus längre. Vi shoppar, tittar på tv, super och går till jobbet utan en tanke på varför vi gör det vi gör.

Alla pratar om att vi håller på och förstör jorden och att vi måste skynda oss att fixa problemet innan allt som lever dör.

Men det kanske är meningen att vi ska dö ut? Det tror jag. Det är dags.

Solen gör en comeback i dag

Det blir endast ett exklusivt uppträdande i november och det är i dag, lördagen den 21. Biljetterna finns på ticnet. Jag tänker definitivt inte missa detta.

I dag

Mina fönster är inte täta. Det är kallt. Jag har på mig två tröjor och en varm vetekudde i knät.

Mina visdomständer är på väg upp. Små rosa skinnflappar ligger över dem. Där har bitar av knäckebröd fastnat och gör ont.

Telefonen är tyst. Mailkorgen är tom.

Jag söker ännu ett jobb jag inte vet om jag vill ha, som jag inte kommer att få.

Solen har ramlat och kommer inte upp.

Lev innan du dör

Har precis läst Paulo Coehlos Veronica decides to die och blev inspirerad. Riktigt bra bok om galenskap, normalitet, mening, desperation, ångest, kärlek, liv och död.

Jag har alltid varit bra på att leva i nuet, och därför har jag inte varit särskilt bra på att planera och till exempel spara pengar. För vem vet om man lever länge nog att spendera dem? Vi har bara nuet. Och man vill ju leva som om det är den sista dagen varje dag, för det kan det vara.

Jag vill leva i nuet, på gränsen och våga ännu mer. Jag är inte vanlig, tänker inte normala saker och vill leva ett utforskande liv. Och en dag gör jag det igen - bättre och rikare än någonsin.

Livet på gränsen

Jag har minimerat mina utgifter till bristningsgränsen, men budgeten går ändå inte ihop. Det är dags att ta tag i matpengarna. Det är min svaghet. Jag hatar att tänka på pengar när det gäller mat och förbrukningsvaror. Men måste man, måste man.

Så jag har planerat att från och med nu måste jag köpa saker som toalettpapper, tvättmedel och basvaror så billigt som det bara går. Det betyder alltså att inte köpa dessa här i Tullinge.

Sköljmedel, hushållspapper och lågenergilampor är numera lyxvaror som jag skippar.

Cola ska inhandlas i storförpackning eller till och med i fejkat format på Lidl - usch hemska tanke. Och godis ska inhandlas i minsta möjliga mängd.

Grönsaker med kort livstid är uteslutade, nu gäller kål i olika former. Och knäckebröd varje morgon och kanske kväll.

Tyvärr får jag även skippa ekologiska varor tills jag får jobb. Och inge mer mat ute med vänner. Sorry guys!

Det är inte kul att hålla en så sträng budget, men det känns ändå rätt bra.

Gratis är gott

F och T hade biljetter till Tinas cookalong ikväll och bjöd med mig. Ännu en trevlig, social och gratis tillställning. Och så var det såklart lite goodiebag-grejer på vägen ut. Något fint havssalt och olivolja. Ett tips alltså för alla arbetslös som tycker det är dyrt med mat. Gå på en inspelning av ett matprogram.

God morgon

Är hemkommen efter att ha hälsat på föräldrarna. Vanligtvis när jag gör det brukar jag och mamma springa på loppisar. Men det har vi slutat med. Vi har ju båda rätt mycket prylar. Och min plånbok förblir stängd.

Vad har vi gjort i stället då? Jo, vi har tagit promenader, spelat kort och lagat mat. Jag har för första gången lagat farmors goda oxroulader med chili. Och det blev inte helt tokigt. Det tog bara 28 år och ett shoppingförbud för att jag skulle få ändan ur vagnen och lära mig ett av hennes delikata recept. Såsen is to die for...

I morgon ska jag träffa min nya vän A, en väldigt trevlig, rolig och fördomsfri brud. Vi är båda arbetslösa och har påbörjat en ny ritual. Morgonpromenader med en massa snack och pepp. Så kommer man upp och igång på morgonen, med lite skratt, helt gratis.

Dagens lista

Saker jag gör sedan jag började vara mer ekonomiskt sund:

¤ Tittar på priset på matvaror och jämför med andra innan jag köper.
¤ Köper SJ-biljetter långt i förväg så de blir billigare.
¤ För en stenhård budget.
¤ Har ångest över pengar (?).
¤ Sparar på autogiro.
¤ Lånar böcker och filmer på biblioteket.
¤ Inser vad som är riktiga behov och vad som enbart är vill-ha-grejer.
¤ Köper inga kläder eller prylar.

Snälla, snälla

När det är tunnt i plånboken funderar jag mycket på mina utgifter. Och blir lite fundersam. Vill jag betala flera hundralappar i månaden till ett fackförbund som inte har hjälpt mig en enda gång? Jag är vikarierande journalist för tusan. Våra villkor suger fett, och det verkar inte facket kunna göra något åt.

Vi jobbar halvt ihjäl oss eftersom chefen har antytt att vi kanske får vara kvar.
Klart vi jobbar övertid när som helst, vi vill vara kvar.
Självklart är vi jättebilliga, för vi vill ju vara kvar.
Vi behöver inte känna att vi är uppskattade, bara vi får vara kvar.
Vi behöver ingen semester, vi vill jobba varje dag, året runt, helst hela sommaren, BARA VI FÅR VARA KVAR.

Snälla, snälla, låt mig vara kvar här och slava för er... snälla... snälla!

Tydligen är självrespekt inget som våra arbetsgivare eftersträvar.

Men jag är journalist och jag har självrespekt. Men även om jag skriker om dåliga villkor är det ingen som lyssnar. För jag tillhör en yrkesgrupp som det är okej att hata.

Man vet väl hur journalister är. Lögnare hela bunten. Vem bryr sig om deras villkor?

Svar: Ingen. Inte ens journalistförbundet.

Koll på klass

I dag såg jag "Bröllopsfotografen" tillsammans med en vän och Stockholms alla pensionärer (vi gick på 14:30-föreställningen). Filmen påvisar skillnaderna mellan arbetarklass och överklass i Sverige.

Överklassen består av människor som enbart pratar om ytliga saker, för om de skulle prata om något riktigt, som till exempel politik, kan de upptäcka att de tycker olika. Och det skulle vara besvärligt. Så de lever i en tom, ledsam och elak värld där alla är stenrika men ingen vill tala om pengar.

Det är tur att överklassen ofta framställs så här i filmer. Så att vi andra inte behöver må så dåligt över att vi inte har några pengar. Vi är i alla fall inte överklass. Tur. För oss.

White trash shopping

Jag kollade på första avsnittet av Ullared - tyvärr. Oj, oj, oj va deprimerande. Människorna, prylarna, köerna, vd:n och till och med människorna bakom kameran. De gör ingen hemlighet över att de letar upp de mest mediekåta, ensamma och tragiska människorna de kan få tag på och sen försöker de få dem att säga korkade saker på tv. SKÄMS!

Ullared lockar folk med billiga plastpåsar, hygienartiklar och kläder. Men när kunderna väl lämnar butiken har de impulsköpt onödigt skräp för flera tusen. Jag mår illa.

Kan ingen tänka själv längre? Varför har folk "the time of their lives" när de budgethandlar i en bunker ute i ingenstans?

Att våra liv blir allt mer meningslösa går nog många med på. Och hur löser man meningslöshet? Jo, man gör något meningslöst. Som att shoppa, shoppa, shoppa, handla, handla, handla, det är ju så kul, hahahahahahahaha, mera, mera, mera. Mera. Ännu mera. Men ... Nu tog det slut. Vad ska vi göra nu?

Vd:n lämnar den enorma parkeringen i sin BMW och skrattar hela vägen till banken.

Still free

Två månader har gått och hittills har det inte varit några problem att inte handla. Jag inser mer och mer hur lite "saker" jag faktiskt behöver.

Det enda jag behöver just nu är ett jobb. Eller att vinna på lotteri.

Så vad gör jag då när jag inte går på stan och slösar pengar?

Jo, jag filar på mitt cv.
Tittar på Six feet under på tvshack.
Läser en massa böcker (lånade på biblioteket for free, yeaaaah!).

Life is not bad.

No more

Har deppat några dagar över massa saker. Men nu är det slut med det. Från och med nu ska jag göra allt för att tänka positivt. Och inte klanka ner på mig själv. Livet är för kort.

Hjälp!

Ibland får jag frågan hur det går med shoppingförbudet, om det är svårt att inte handla. Svaret är ett rungande: NEJ!

Det är så lätt att det är skrattretande. Om jag vetat det skulle jag slutat för länge sedan.

När jag startade bloggen trodde jag att den skulle bli full med gnäll om hur jobbigt det var och att jag behövde en massa saker.

Ett problem är dock att jag kan inte göra saker halvdant. Antingen köper jag vad jag vill tills pengarna tar slut eller så köper jag ingenting alls, som nu, och sparar, sparar, sparar. Men jag har aldrig mått sämre över min ekonomi. Jag drömmer mardrömmar om pengar, kollar min budget hela tiden och går ut på mina bankkonton varje dag. Frågan är, hur har man kontroll över ekonomin utan att den tar kontroll över en själv?

Köp, köp, köp

Åhhhh, jag är så trött på all konsumtion. Överallt, hela tiden. Alla affärer. Usch. Alla bloggar. Usch. Kan alla bloggare vara snälla och sluta lista saker man kan köpa. Har ni inget annat att säga? Ni tjänar väl pengar på det förstås. Pinsamt.

Och snart är det jul. Och alla drar ut på stan och handlar, handlar, handlar... tills de är skuldsatta. Och de flesta tror inte ens på Jesus. Just det, julen handlar egentligen om religion, Gud och annan smörja. Och inte om vår egen girighet. Jag föreslår att alla som inte är kristna slutar att fira jul.

Som om det inte vore nog är det sedan dags för mellandagsrea. Folk som slåss över fula tröjor ingen ville ha till fullpris, men som nu alla kan tänka sig bära hem, för det är ju så billigt.

Men jag antar att jag just idag borde vara tacksam över andra människors shoppingmani. Jag har precis lagt ut grejer på blocket.

Realisation

Har precis läst Jenna Jamesons bok "Att älska som en porrstjärna". Suverän!

Här har vi en brud som älskar pengar och är villig att göra vad som helst för dem. Alltså VAD SOM HELST. Förutom analsex och sex med män. And who could blame the poor girl? Haha, nä men skämt å sido, hon har blivit rik och berömd på att ha sex på film. Och mestadels älskar hon det verkligen. Och hur många kan säga det? Att de har ett jobb de gillar och tjänar massor med pengar på?

Det är det enda jag vill. Alltså, inte ha sex på film, men ni fattar... Jag skulle inte kunna göra något jag hatar för alla pengar i världen.

Jenna bestämde sitt eget värde. Och fick därmed mest pengar av alla utan att behöva kompromissa. Sa hon nej var det nej. Precis som henne måste jag ta kontroll och värdera mig själv högt, för alla andra vill ha en ständig mellandagsrea.

En stad för arbetslösa

Det är svårt att vara arbetslös i en storstad. Det är stora avstånd överallt, så det blir dyrt att resa. Alla aktiviteter och mat är i dyrast laget. En helg i storstan kostar lätt någon tusenlapp.

Men denna helgen tillbringar jag i Falun. En liten stad, med en gågata. Gångavstånd till det mesta. Billigare nöjen och restaurangbesök. Det är nice.

Summan av kardemumman: Är du arbetslös, flytta till Falun!

Ägandets obehag

"Jag måste ha den". Den där känslan när man hittar någonting man verkligen vill ha och man kan bara inte lämna det i affären. Det är den känslan jag har svårt att stå emot. Speciellt när det gäller antikviteter. Det finns ju bara en. Om jag inte köper den nu, är den borta sen. Och den är ju så ovanlig, fin och rolig och inte dyr egentligen. Det är så gott som omöjligt att stå emot.

Vad jag försöker göra nu är att lösgöra mig från känslan att jag måste ha någonting. För det gör jag ju inte.

Liknande känslor dyker upp när man rensar ut saker. Det är inte alltid frigörande till en början utan det kan vara riktigt jobbigt. Man har en relation med sina saker. Minnen är kopplade till dem. Jag intalar mig själv att mina upplevelser inte försvinner bara för att jag inte spar alla minnessaker. För de gör de ju inte.

Prylar skapar bara en massa onödig röra och tar upp plats. Jag tror att för mycket ägodelar gör att vi fastnar, i gamla vanor, mönster och tankar. En sorts själadöd. Och vem vill ha det så?

No money, no funny

Igår gick jag i några affärer och tittade. Det var astråkigt. Jag kan inte fatta att det var så jävla kul förut.

Men om man har pengar, tid och vill ha något nytt är det ju fantastiskt roligt. Man blir helt enkelt hög. Det är jävligt irriterade att så många saker som är roliga kan leda till så många dåliga konsekvenser. Som tex droger, socker, köpande, sex etc etc. Risker, risker, risker... Och beroende.

Jag är definitivt en person som lätt blir beroende av saker. Och som oftast går igenom ett rent helvete när jag försöker sluta med det. Därför är jag lite förvånad att det har varit så lätt att sluta shoppa. Jo, just det. Jag är pank.

En get för ett namn

I dag döptes min vän M:s bebis N. Mitt dilemma var: Hur gör jag med presenten? Jag skulle ju kunna göra ett undantag och köpa en pryl till lillkillen, men hur snällt är det mot honom?

Så jag tänkte och funderade tills det började lukta bränt. Så fick jag en genial idé. Han ska få en get. Inte att ha som husdjur, utan en get som ska bo i en by i Moqambique, där den behövs.

N var mycket nöjd med geten. Han sa att det var hans favoritpresent. Och att tant Maria is the shit! De växer upp så fort. Suck.

Jag är botad

Jag har varit en person som aldrig har lämnat en loppis utan någonting jag egentligen inte behövde. Jag älskar skattjakten, gamla saker, konstiga prylar...

Men så kom jag på... Jag tillbringade en hel dag på en loppis igår utan att ta en runda för att titta på vad som fanns på de andra borden. Jag tänkte inte ens på det. Jag var inte intresserad...
Jesus Christ, I´m cured! The demons have left me! Halleluja amen.

Jag har tittat för mycket på True Blood.

Loppislördag

Vilken rolig dag det blev. Vid sju imorse gick min snälla mamma och jag upp och fyllde bilens alla skrymslen med grejer, och resten lade vi på mig innan vi åkte iväg till loppiset.

Jag var lite orolig att folk inte skulle köpa något alls, men vårt bord var populärt hela tiden. Vi fick höra flera gånger att vårt bord var roligast och hade bäst grejer.

Det prutades en hel del såklart. Jag sa: 10 kronor. De ba: Dyrt! 5 kronor! Man kunde inget annat än att skratta åt de snåla jävlarna. Och sen säga: Oki då!

Men det blev en hel del pengar ändå. Slutsumman för enbart mina grejer är...trumvirvel...
2804 kronor.

I´m rich bitches!

En riktig bank

Jag ska äntligen stå på loppis i helgen och bli av med alla mina utrensade grejer, och förhoppningsvis tjäna en massa stålar, som sedan ska sättas in på mina sparkonton. Look at me grow.

Och ska man stå på loppis behöver man en massa växel. Så jag gick till den enda bank som finns här i Tullinge för att växla. Men dörren var låst. Man var tvungen att ringa på för att komma igenom två låsta dörrar.

På skyltarna inne i lokalen står det Handelsbanken - en riktig bank. Där inne sitter tysta människor bakom höga skrivbord och jag undrar var sjutton man gör sina bankärenden. Var är servicedisken?Jag frågar en man om det är möjligt att växla pengar på denna bank. Han svarar: Ja, det beror på hur mycket det är och om du är kund här.

Det är jag inte, men jag fick gå till en av hans kollegor och växla i alla fall. Det är pinsamt. Jag vill nästan be om ursäkt för att jag trodde att man kunde växla pengar på en bank.

På vägen ut har jag svårt att få upp de två låsta dörrarna innan friheten ute i regnet får mig att andas igen.

En riktig bank my ass.

Försäkring försmäkring

Jag har en inkomstförsäkring automatiskt via mitt fackförbund, Journalistförbundet. Låter bra, men att faktiskt få pengar från denna försäkring är så gott som omöjligt. När du blir arbetslös måste du till exempel ha jobbat i 12 månader utan att ha varit arbetslös. Problemet är att de flesta journalister går på vik och blir utlasade efter 11 månader, om inte tidigare. Det har försäkringsbolaget inte missat. De smarta jävlarna behöver nog aldrig betala ut pengar. Jag har jobbat de senaste 12 månaderna förutom i två veckor. Två veckor står mellan mig och en skälig levnadsstandard. Jippiii!

The best things in life...

I dag har jag uppskattat saker som är gratis, som...

...ett riktigt bra samtal mellan vänner
....kallt vatten när jag var riktigt törstig
...ett nytt avsnitt av True Blood
...klart och soligt höstväder
...och en varm säng att krypa ner och drömma vackra drömmar i!

Nej, nej, nej

Oops, jag glömde visst att skriva igår. Men det är inte så konstigt. Mitt liv är ju fyllt av arbete, vänner, kärlek, pengar och underhållning. Nej, det är klart att det inte är.

Men i alla fall. Mycket av min energi går till att inte lämna lägenheten. För så fort jag gör det blir jag fattigare. Ska man träffa kompisar ska det ätas, fikas och mysas med godis, etc etc och det kostar såklart. Jag har minst tre matträffar med polare denna veckan. Jättetrevligt, men tyvärr är det nog någonting som jag också måste sluta med. Det blir alldeles för dyrt i längden.

De får helt enkelt komma till Tullinge och käka rester. Mina kompisar älskar mig tillräckligt mycket för att åka till ghettot och käka nudlar. Nej, såklart de inte gör.

Vuxna människor

Att inte spendera pengar har fått mig mycket intresserad av att höra hur andra människor spenderar sina pengar. Så jag har frågat hur mina vänner budgeterar. Hur tänker de kring pengar? Har de en plan eller improviserar de? Svaren blev imponerande och skrämmande, fyllda med sparkonton, pensionspengar och specifika mål.

Nu vet jag vad ni tänker, men mina vänner är i övrigt normala, lite slarviga, inte perfekta varelser. (Men så klart underbara!) Så hur kommer det sig att de har en sån jävla koll på sin ekonomi? Är de trygghetsnarkomaner? Har de upplevt något ekonomiskt barndomstrauma? Eller har de överdoserat på Lyxfällan?

Hur som helst, jag är imponerad. Ni är mina förebilder, ni snåla, tråkiga vuxna människor. Snart är jag en av er.

Food for the soul

Vissa räkningar kan man inte göra så mycket åt. Hyra, internet, a-kasse-avgift och så vidare. Kläder, prylar köper jag inte. Men mitt stora problem är mat. Mat är så jävla dyrt. Och jag hatar att budgetera mat. Jag vill köpa precis det jag vill äta.

Vad jag behöver göra är att föra en enskild matbudget. Och ta ut en summa pengar i början av månaden speciellt avsatt för mat. Och när de är slut är de slut... Det är här jag misslyckas. När de pengarna är slut, fortsätter jag ändå.

Hur kan man inte det? Det är ju mat. Och äta bör man annars dör man.

Nu är det klippt!

I did it! Jag klippte mitt Mastercard i fyra delar. Inga fler köp på kredit. Jag kan inte fatta att jag ens hade det. Nog för att jag är en person som tycker om att spendera pengar, men bara pengar jag HAR!

Jag fick tillbaka årsavgiften, 195 kronor. Katjing! Tänk att man kan bli så glad för 195 kronor. Skuldfri, kreditfri och 195 kronor rikare. De hamnar direkt på mina nya sparkonton. Jag lever farligt och lägger till 5 spänn och så får varje konto 100 kronor. My life is f-ing crazy!!!!!

Spara, spara, spara

Jag har nu följt i min lillasysters kloka spår och har öppnat ett andra sparkonto. Så nu har jag ett vanligt sparkonto och ett "pensionkonto". Inte ett riktigt pensionskonto men ändå. Och så har jag fixat så att jag sparar på autogiro till båda. Eftersom jag är arbetslös är det ingen stor summa men det är någonting. Bättre än ingenting.

Jag förstår inte varför jag inte gjort det tidigare. Eller jo, jag hade tänkt att jag skulle börja göra det när jag fick fast jobb. Men eftersom jag är journalist och förmodligen kommer gå på vik resten av livet var det ingen bra plan. Så efter två år som kringhoppande slav har jag nu äntligen börjat spara på autogiro. Feels goooood!

Man behöver inte äga

I dag skulle jag söka ett jobb. Jag skrev ansökan och bifogade cv och arbetsprov och så skulle jag kolla vilken mailadress det skulle skickas till. Nähe, de ville enbart ha ansökan via post. (stenålder)

Nu är det så att jag äger ingen skrivare. Och det här var första gången sedan jag gick på högskolan som det var ett problem.

Men så kom jag på att man kan ju skriva ut på biblioteket! 2 kronor per utskrift. Efter lite datakrångel (självklart) så kunde jag posta min ansökan. (Den var mycket längre in paper!)

Va bra det är att alla inte behöver äga en skrivare. Alla har inte råd med en skrivare. Alla har inte plats för en skrivare. Jag vet vad jag INTE ska köpa om 11 månader.

Rikedom är en känsla

I dag känner jag mig rik. Jag vaknade med solen i ansiktet och trodde för ett ögonblick att det fortfarande var sommar. Jag missade ju sommaren i år eftersom jag jobbade. Jag önskar att jag kan jobba tillräckligt mycket i vinter och i vår så att jag kan ta ledigt minst en månad sommaren 2010. Och det kommer jag att lyckas med så länge jag kan hålla fast vid att inte shoppa och fixa ett jobb.

Men det är på väg... det känner jag. Innan året är slut kommer jag ha ett jobb. Och tills dess kommer jag att njuta av mina rikedomar. Jag kan sova hur länge som helst, ta promenader när jag vill, läsa när jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill hela tiden...

I dag tror jag att jag ska baka bullar. Och känna mig rik. Och klappa mig själv på axeln och säga: Duktigt jobbat, Maria. Du har inte shoppat på en hel månad. Nu är det bara elva kvar. Och vet ni vad? Det känns inte länge alls!

Dagens önskan

Jag är sååååå uttråkad och kan inte slänga pengar på problemet. Jag skulle behöva ett äventyr just nu. Ett livsäventyr. Kan Universum vara snäll och ta emot min beställning och skicka det till mig? Typ NU! Tack!

I natt jag drömde

Jag drömmar sällan mardrömmar. Men när jag gör det handlar det ofta om pengar. I natt drömde jag att jag tappade mitt kreditkort. Någon hann spendera 30 000 kronor innan jag spärrade det. Konstigt eftersom jag har 20 000 kronors gräns på det.

Det var ingen rolig dröm. Och jag förstår inte varför jag hade den. Jag har inga skulder. Jag har pengar till allt nödvändigt. På sätt och vis är jag rik. Jag är rik.

Mitt mål med mitt shoppingfria år är att aldrig någonsin ha ångest över pengar. För pengar är ju något positivt. Jag har pengar. Jag har vad jag behöver. Jag kan spara mycket pengar om jag bara vill.

Och jag har lagt undan mitt kredidkort på ett säkert ställe. Inte infryst i is som en kompis föreslog. Jag har lite självkontroll. Så nu blir det inget mer köpande på kredit. Det känns jävligt bra.

Hemligheten om pengar

Läser Hemligheten av Rhonda Byrne. Den handlar om att vad vi sänder ut attraherar vi tillbaka. Logiskt.

Ett kapitel är fokuserat på pengar.

"För att dra till dig pengar, inrikta dina tankar på välstånd och ekonomiskt oberoende. Det är omöjligt att få in mer pengar i ditt liv när du tänker att du lider brist på pengar."

Och så fortsätter det... Jag fokuserade på välstånd hela dagen och sen köpte jag två trisslotter. Det fungerade inte.

Men en sak... Om man slutar att handla då borde alltså inkomsterna att minska enligt lagen om attraktion? Eller? Kommer mitt shoppingfria liv att göra mig fattigare? Det låter ju inte så bra.

One down

Jaha, jag skickade ut en önskan till universum (blocket) och tillbaka kom en... lägenhet! One down...

Kanske ska man lägga ut en annons om jobb också?

Om jag vill ha ett garanterat positivt svar från Sveriges alla mediehus skulle den se ut så här:

Kåt, glad och tacksam journalist söker arbetsplats där hon kan utnyttjas, förnedras och stressas halvt ihjäl. Jobbar gärna gratis!

Annonsen som garanterar arbetslöshet resten av livet:

Journalist söker en fast arbetsplats med trevliga kollegor och en tacksam chef. Vill jobba i en kreativ, stressfri och meningsfull miljö. Vill bli uppskattad och bemött med respekt och vänlighet. En skälig lön är ett måste.

Vilken ska jag lägga på blocket tycker ni?

Jag tar den långa vägen

Idag är en bra dag. Jag känner det på mig. Inga pengar kommer att spenderas. Inga tårar kommerer att fällas. Jag släpper inte ifrån mig någonting.

Jag söker lägenheter och jobb. Och efter alla saker som lämnat mitt liv finns det mycket rum att fylla. Hål som lockar alla nya spännande saker där ute att fylla dem. Kom, kom, Marias liv är öppet för nya fantastiska möjligheter. Hon är fri att göra precis vad som helst. Kommer du att vinna hennes hjärta? Vill du försöka? Hon gör alltid bra val. Inte genomtänkta. Inte smarta. Men alltid rätt val.

Rensningen fortsätter

Det är inte alltid lätt att veta vad man faktiskt behöver eller inte. Men mest vad man inte behöver. Det är svårt att se det som är för mycket. Vad som inte underlättar våra liv, utan stjäl tid, energi och pengar.

När jag håller på och rensar gör jag det i omgångar. För ju mer jag rensar desto mer onödiga saker hittar jag. Och jag är förvånad att jag inte såg alla sakerna från början. "Tyckte jag verkligen att allt det här var nödvändigt för en vecka, en månad eller ett år sedan?"

Och så tänker jag på all tid jag lagt ner på att jobba för att köpa dessa onödiga grejer. Och så skrynklar jag ihop ansiktet som en disktrasa och känner surheten ända ner i magen.

Jag har funderat på vilka av mina grejer som jag skulle ta med till en öde ö. Vad kan jag inte leva utan? Svaret är: Ingenting! Jag skulle klara mig utan alla mina prylar.

Jag har haft och har fortfarande svårt att kasta saker på grund av minnena de frambringar. Men sanningen är att minnena som betyder något är kvar ändå. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv medan jag slänger ut de grejer jag har samlat ihop under min livstid.

En stor fördel med att rensa under en shoppingfri period är att när man väl rensat bort all skit är man inte ivrig att köpa ny skit. Men sparkontot blir desto fullare. Med pengar, inte skit.

Önskelista

Problemet med att skriva en shoppingfri blogg är att man är shoppingfri. Jag köper ingenting så jag kan inte berätta om något jag köper. Jag kan berätta om saker jag vill köpa. Om jag hade pengar.

1. Ett jobb
2. En lägenhet
3. En semesterresa
4. En säng

Och ja, man kan köpa ett jobb. Det är därför rika människor har jobb. Personerna som du just tänkte på är dem jag menar.

Bitter? Jag? You bet your ass I am!

Att fuska eller inte fuska

Det värsta har hänt. Mina Ipod-hörlurar sjunger på sin sista visa. De glappar konstant och jag tvivlar på att de kommer att överleva mitt shoppingfria år. Neeeeeeeeeeeeeej, vad ska jag göra? Jag använder dem flera gånger om dagen. Mina dagliga promenader fungerar inte utan dem.
Min kompis A tycker det är ett ypperligt tillfälle att göra ett undantag.

Jag tvekar. Redan? Fuska? Om jag kan fuska när jag vill, då försvinner ju utmaningen.

Jag har definitivt fått prylar och pengar på hjärnan. Jag drömde att det var julafton och alla mina polare hade skickat fina presenter och pengar (!) till mig. Oj, är jag så patetisk, tänkte jag?

Ja, jag är så patetisk. Någon som vill köpa ett par hörlurar till mig?

Den arbetslösas inkomst

Jag har den högsta ersättningsnivån och får 680 kronor om dagen från a-kassan. Det räcker precis för att betala hyran, mobilen, internet, fackavgift, a-kasseavgift, SL-kort och mat. Men inte till något mer. Det fungerar ju för mig i nuläget och jag är tacksam för det. Men hur fan gör man om man har barn? Nä, Alliansen suger!

9+16=ensamhet

9 böcker. Har jag lånat hittills. Jag har varit shoppingfri i 16 dagar och plockat hem 9 böcker från biblioteket. Visserligen vill jag läsa dem, men jag kan inte hjälpa att tänka att det är abstinens.

När jag går omkring på bibblan och tittar på böckerna vill jag läsa dem alla, ta med dem hem, som om de vore vilsna kattungar. Jag kan inte låta bli. Men varför?

Good old fashioned samlarinstinkt kanske? Eller för att prylar ger trygghet, status, identitet och till och med sällskap.

Jag lever i ett fucked up samhälle, vars värderingar och människor är lika fucked up. Jag är fucked up. Jag vill inte vara fucked up. Hur tar jag mig härifrån?

Jag kostar

Dagens journalister bör vara kåta, glada och tacksamma och helst arbeta gratis. De ska vara medvetna om hur många som vill ha deras jobb, och kan inte kräva en lön de faktiskt förtjänar.

I dessa finanskristider har det gått så långt att arbetsgivarna inte längre bryr sig om kvalité, erfarenhet eller utbildning. Det viktigaste är att du är billig.

Så hur lågt ska man gå när man bestämmer sin egen smärtgräns? När förlorar man sin självrespekt? Hur länge orkar man hålla på innan man byter yrke?

Hur bestämmer jag mitt eget värde?

Kredikort is the devil

Jag åkte på en långsemester till USA i november förra året. Valyra, highway one och jag med ett kreditkort. Jag införskaffade nämligen mitt första kreditkort inför denna resan, eftersom jag fått tipset att det är bra att ha i fall ens vanliga bankkort inte fungerar utomlands eller nåt annat strul.

Jag tog det säkra före det osäkra, trodde jag, och införskaffade ett. Problemet är att jag inte bara använde det under resan utan typ varje månad sedan dess.

Det är så bekvämt, så tryggt. Man har alltid lite extra i fall det är tajt i slutet av månaden. Jag har tänkt många gånger att jag ska klippa det, men får då lite panik. Men tänk om... om... eller om...

Jag har låtit djävulen in i mitt liv och vet inte hur jag ska få bort honom.

Rensa i röran

Jag hjälpte två kompisar att flytta idag. Oh my god, vad mycket stuff de hade. Och jag var inte diskret utan jag sa det igen och igen. Det är dags att ta hälften och åka till tippen. Det positiva är att jag blev ännu mer inspirerad att sluta köpa och rensa ut grejer. Jag ska gå igenom alla mina saker igen. Att ha för mycket prylar är deprimerande, tungt och rörigt.

Jag rekommenderade en bok till mina vänner, Rensa i röran av Karen Kingston. Enligt henne finns det tre typer av röra:
+ Saker som du inte älskar eller inte använder
+ Saker som är misskötta eller oorganiserade
+ För många saker på alltför liten yta
+ Allting som är oavslutat

Jag uppmanar alla att rensa i sin röra. Ni kommer att må bättre. Och det blir lättare att flytta.

Gratis är gott

Jag har återupptäckt biblioteket. Detta underbara ställe där jag som liten älskade att gå omkring och titta, känna, läsa och lukta på alla böcker. Att läsa var så magiskt då. Och det är så coolt att man kan låna vilka böcker man vill, gratis.

Och jag som alltid har lagt ner en massa pengar på tidningar, går nu istället till bibblan för att läsa deras många tidningar. Gratis.

Men jag har stött på ett hinder. Min favoritinredningstidning, brittiska Living etc, finns inte. I alla fall inte på mitt lokala bibliotek. Jag stod och tittade på de blanka och färgglada sidorna av oktobernumret på Pressbyrån och kände för första gången att detta med att inte shoppa kanske inte kommer att bli så lätt. Allt är inte gratis.

Generositet is the shit

Jag tycker alltid att det är lite pinsamt när man har varit ute och ätit med kompisar och så kommer notan och så ska man börja räkna, och dela och betala med massa olika kreditkort. Åh, vad jag önskar att jag hade mer pengar så jag kunde ta hela notan varje gång!

Det är mycket svårt att ångra de pengar man spenderar på andra människor. Förutom om man är en snål jävel det vill säga. Ni vet vilka ni är. Ni som lånar ut er mobil till en vän och sedan ber om pengar (!) för samtalet. Jag snackar alltså inte sparsamhet, utan sjuklig snålhet. Det finns en stor skillnad.

Nä, generositet is the shit. Inte bara med pengar, utan det är så fantastiskt med personer som bjuder på sig själva, utan begränsningar. De som inte gör det kommer att leva fattiga liv, och då menar jag inte utan pengar.

Köp en mening

Uppfattningen av vad som är underhållning förändras när man slutar att konsumera. Alla tidningar känns som kataloger över saker att köpa, bloggar listor över saker att köpa och tv-program och filmer är fulla med små filmer med saker att, just det, köpa.

Och visst älskar vi våra prylar. På stan myllrar det ständigt av människor som på lunchen, rasten, efter jobbet, på helgen fyller sina liv med ett ändlöst shoppande. Ibland ser det ut att vara trevligt och socialt, ibland panikartat och stressat men nästan alltid meningslöst.

Men bara för att man slutar att shoppa betyder inte det att man automatiskt hittar en mening, såklart. Men det gör det lättare att leta.

Bokslut

I januari i år började jag att föra en mycket noggrann budgetdagbok. Eller ja, rättare sagt, jag noterade varje sak jag köpte och skrev en sammanfattning den 25e. Men jag hade inga begräsningar. Det var mer för att se exakt var alla pengar tog vägen. Det mesta gick till mat. Sen hyra. Och sen loppisar. Det är ju inte klokt alltså.

Det känns bra att de pengarna nu kommer att hamna på sparkontot istället. Och jag ser fram emot den 25e denna den första månaden jag har haft ett shoppingfritt liv.

Mardröm

Hittills har det inte varit svårt att inte köpa saker, snarare tvärtom. Visst, det har bara gått några dagar, men jag känner mig friare.

Jag drömde dock en mardröm i natt om att jag glömde bort mitt shoppingförbud och stod i kön på Pressbyrån. Jag skulle köpa en dajmstrut och en tidning. Kassörskan slår in grejerna och jag inser plötsligt att jag inte får handla. Jag får lite smått panik och frågar om jag kan ångra mitt köp. Det går bra som tur är.

Ja, om det är det värsta scenario mitt undermedvetna kan komma på just nu...

Välkommen till konsumtionssamhället

Välkommen till världen. Här får du en massa prylar.

Jag var på dop idag. Som tur var behövde jag inte fundera på om mitt shoppingförbud även ska gälla presenter till andra. Hela familjen, cirka 15 personer, köpte en gemensam present.

Den lilla fick en massa smycken, leksaker, kläder och tro det eller ej, en spargris och en plånbok.
Det tyckte jag var lite roligt.

Jag är värd det

När jag var liten var jag världens sparsammaste. Jag minns att jag en gång i affären frågade mamma om jag fick en tablettask. Hon sa: Ja, om du köper den för egna pengar.
Behöver jag berätta att jag inte köpte tablettasken? Om den sparsamheten ändå hade följt med mig när jag blev lite äldre. Då hade jag haft rätt bra med besparingar just nu.

Men jag ville ju tro att man kunde köpa lycka när man var ledsen, arg eller bara uttråkad. Och det funkar ju, i några minuter i alla fall.

Jag är så trött på den vackra, välsminkade, blåvittandade tjejen i reklamen som säger: Du är värd det!
Nu säger jag ödmjukt tillbaka: Jag är värd att ha en stabil och skuldfri ekonomi.

Lyxfällan

Hur kan hon ha låtit det gå så långt? Jag slutar i alla fall i tid. Innan jag börjar om igen.

Jag tittar på Lyxfällan.
Jag inser förstås att det inte är så stor skillnad mellan mig och henne och alla andra. Vi är fast i en prylfixerad värld där datorer och tv har ersatt mänskliga relationer. Vi lever i ett samhälle där alla har eller vill ha platt-tv, ny bil vart femte år, nyrenoverad lägenhet, dyra kläder, utlandssemestrar, mobiltelefoner och laptops. Det är ju meningen att man ska ha allt man vill ha. Alla har råd med det. Alla har råd. Med allt. Alla. Förutom de stackars jävlarna i Lyxfällan.

Sakerna som döljer inköpen

Jag känner ett stort behov av att inte bara sluta köpa saker utan att även göra mig av med de onödiga saker jag har. Och jag har tyvärr rätt många sådana. Det första jag har gjort som en del av mitt nya shoppingfria liv är alltså att sälja grejer. Det är dags att stå på loppis. I de tiotal kassar som just nu fyller min lilla etta finns böcker, dvd:er, kläder, köksmaskiner, prydnadssaker, lampor och annat krafs. Nu ska allt bort.

Jag la ut möbler och en dvd-spelare på blocket och de försvann med en gång. Ju mer jag gör mig av med desto mer inser jag hur mycket jag verkligen har, och hur det har tyngt mig, hållit fast mig, och speciellt dolt alla de saker jag varje dag ökar till samlingen. För om jag har 100 dvd:er, vad märks det om jag köper några till?

Fri

Att varje dag utföra ett jobb som jag inte gillade, som bara hade en bråkdel med min utbildning att göra, som jag blir tillsagd att jag borde vara glad, kåt och tacksam över, gjorde mig arg, ledsen, bitter och deprimerad. Varför lät jag andra diktera mitt liv och bestämma mitt värde? För att kunna köpa en massa prylar som jag inte behövde, som enbart fyllde ett hål som skapats av att jag inte var nöjd med min tillvaro?

Nu är det vikariatet slut och jag börjar att må bättre. Men eftersom jag är så trött på mitt ständiga konsumerande har jag bestämt mig för att påbörja ett shoppingfritt år.

Prioritering nummer ett just nu är att söka jobb jag faktiskt vill ha och har utbildning för. Och hitta en arbetsplats där man slipper höra: Det är många som står i kö för att få det här jobbet. Du ska vara tacksam att vi vill ha just dig. Du ska vara nöjd men vad vi erbjuder. Du tar den här lönen eller går…

Jaha, då går jag.
Jag är värd mer. Och det har inget med pengar att göra.