Ägandets obehag

"Jag måste ha den". Den där känslan när man hittar någonting man verkligen vill ha och man kan bara inte lämna det i affären. Det är den känslan jag har svårt att stå emot. Speciellt när det gäller antikviteter. Det finns ju bara en. Om jag inte köper den nu, är den borta sen. Och den är ju så ovanlig, fin och rolig och inte dyr egentligen. Det är så gott som omöjligt att stå emot.

Vad jag försöker göra nu är att lösgöra mig från känslan att jag måste ha någonting. För det gör jag ju inte.

Liknande känslor dyker upp när man rensar ut saker. Det är inte alltid frigörande till en början utan det kan vara riktigt jobbigt. Man har en relation med sina saker. Minnen är kopplade till dem. Jag intalar mig själv att mina upplevelser inte försvinner bara för att jag inte spar alla minnessaker. För de gör de ju inte.

Prylar skapar bara en massa onödig röra och tar upp plats. Jag tror att för mycket ägodelar gör att vi fastnar, i gamla vanor, mönster och tankar. En sorts själadöd. Och vem vill ha det så?