Hjälp!

Ibland får jag frågan hur det går med shoppingförbudet, om det är svårt att inte handla. Svaret är ett rungande: NEJ!

Det är så lätt att det är skrattretande. Om jag vetat det skulle jag slutat för länge sedan.

När jag startade bloggen trodde jag att den skulle bli full med gnäll om hur jobbigt det var och att jag behövde en massa saker.

Ett problem är dock att jag kan inte göra saker halvdant. Antingen köper jag vad jag vill tills pengarna tar slut eller så köper jag ingenting alls, som nu, och sparar, sparar, sparar. Men jag har aldrig mått sämre över min ekonomi. Jag drömmer mardrömmar om pengar, kollar min budget hela tiden och går ut på mina bankkonton varje dag. Frågan är, hur har man kontroll över ekonomin utan att den tar kontroll över en själv?

Köp, köp, köp

Åhhhh, jag är så trött på all konsumtion. Överallt, hela tiden. Alla affärer. Usch. Alla bloggar. Usch. Kan alla bloggare vara snälla och sluta lista saker man kan köpa. Har ni inget annat att säga? Ni tjänar väl pengar på det förstås. Pinsamt.

Och snart är det jul. Och alla drar ut på stan och handlar, handlar, handlar... tills de är skuldsatta. Och de flesta tror inte ens på Jesus. Just det, julen handlar egentligen om religion, Gud och annan smörja. Och inte om vår egen girighet. Jag föreslår att alla som inte är kristna slutar att fira jul.

Som om det inte vore nog är det sedan dags för mellandagsrea. Folk som slåss över fula tröjor ingen ville ha till fullpris, men som nu alla kan tänka sig bära hem, för det är ju så billigt.

Men jag antar att jag just idag borde vara tacksam över andra människors shoppingmani. Jag har precis lagt ut grejer på blocket.

Realisation

Har precis läst Jenna Jamesons bok "Att älska som en porrstjärna". Suverän!

Här har vi en brud som älskar pengar och är villig att göra vad som helst för dem. Alltså VAD SOM HELST. Förutom analsex och sex med män. And who could blame the poor girl? Haha, nä men skämt å sido, hon har blivit rik och berömd på att ha sex på film. Och mestadels älskar hon det verkligen. Och hur många kan säga det? Att de har ett jobb de gillar och tjänar massor med pengar på?

Det är det enda jag vill. Alltså, inte ha sex på film, men ni fattar... Jag skulle inte kunna göra något jag hatar för alla pengar i världen.

Jenna bestämde sitt eget värde. Och fick därmed mest pengar av alla utan att behöva kompromissa. Sa hon nej var det nej. Precis som henne måste jag ta kontroll och värdera mig själv högt, för alla andra vill ha en ständig mellandagsrea.

En stad för arbetslösa

Det är svårt att vara arbetslös i en storstad. Det är stora avstånd överallt, så det blir dyrt att resa. Alla aktiviteter och mat är i dyrast laget. En helg i storstan kostar lätt någon tusenlapp.

Men denna helgen tillbringar jag i Falun. En liten stad, med en gågata. Gångavstånd till det mesta. Billigare nöjen och restaurangbesök. Det är nice.

Summan av kardemumman: Är du arbetslös, flytta till Falun!

Ägandets obehag

"Jag måste ha den". Den där känslan när man hittar någonting man verkligen vill ha och man kan bara inte lämna det i affären. Det är den känslan jag har svårt att stå emot. Speciellt när det gäller antikviteter. Det finns ju bara en. Om jag inte köper den nu, är den borta sen. Och den är ju så ovanlig, fin och rolig och inte dyr egentligen. Det är så gott som omöjligt att stå emot.

Vad jag försöker göra nu är att lösgöra mig från känslan att jag måste ha någonting. För det gör jag ju inte.

Liknande känslor dyker upp när man rensar ut saker. Det är inte alltid frigörande till en början utan det kan vara riktigt jobbigt. Man har en relation med sina saker. Minnen är kopplade till dem. Jag intalar mig själv att mina upplevelser inte försvinner bara för att jag inte spar alla minnessaker. För de gör de ju inte.

Prylar skapar bara en massa onödig röra och tar upp plats. Jag tror att för mycket ägodelar gör att vi fastnar, i gamla vanor, mönster och tankar. En sorts själadöd. Och vem vill ha det så?

No money, no funny

Igår gick jag i några affärer och tittade. Det var astråkigt. Jag kan inte fatta att det var så jävla kul förut.

Men om man har pengar, tid och vill ha något nytt är det ju fantastiskt roligt. Man blir helt enkelt hög. Det är jävligt irriterade att så många saker som är roliga kan leda till så många dåliga konsekvenser. Som tex droger, socker, köpande, sex etc etc. Risker, risker, risker... Och beroende.

Jag är definitivt en person som lätt blir beroende av saker. Och som oftast går igenom ett rent helvete när jag försöker sluta med det. Därför är jag lite förvånad att det har varit så lätt att sluta shoppa. Jo, just det. Jag är pank.

En get för ett namn

I dag döptes min vän M:s bebis N. Mitt dilemma var: Hur gör jag med presenten? Jag skulle ju kunna göra ett undantag och köpa en pryl till lillkillen, men hur snällt är det mot honom?

Så jag tänkte och funderade tills det började lukta bränt. Så fick jag en genial idé. Han ska få en get. Inte att ha som husdjur, utan en get som ska bo i en by i Moqambique, där den behövs.

N var mycket nöjd med geten. Han sa att det var hans favoritpresent. Och att tant Maria is the shit! De växer upp så fort. Suck.

Jag är botad

Jag har varit en person som aldrig har lämnat en loppis utan någonting jag egentligen inte behövde. Jag älskar skattjakten, gamla saker, konstiga prylar...

Men så kom jag på... Jag tillbringade en hel dag på en loppis igår utan att ta en runda för att titta på vad som fanns på de andra borden. Jag tänkte inte ens på det. Jag var inte intresserad...
Jesus Christ, I´m cured! The demons have left me! Halleluja amen.

Jag har tittat för mycket på True Blood.

Loppislördag

Vilken rolig dag det blev. Vid sju imorse gick min snälla mamma och jag upp och fyllde bilens alla skrymslen med grejer, och resten lade vi på mig innan vi åkte iväg till loppiset.

Jag var lite orolig att folk inte skulle köpa något alls, men vårt bord var populärt hela tiden. Vi fick höra flera gånger att vårt bord var roligast och hade bäst grejer.

Det prutades en hel del såklart. Jag sa: 10 kronor. De ba: Dyrt! 5 kronor! Man kunde inget annat än att skratta åt de snåla jävlarna. Och sen säga: Oki då!

Men det blev en hel del pengar ändå. Slutsumman för enbart mina grejer är...trumvirvel...
2804 kronor.

I´m rich bitches!

En riktig bank

Jag ska äntligen stå på loppis i helgen och bli av med alla mina utrensade grejer, och förhoppningsvis tjäna en massa stålar, som sedan ska sättas in på mina sparkonton. Look at me grow.

Och ska man stå på loppis behöver man en massa växel. Så jag gick till den enda bank som finns här i Tullinge för att växla. Men dörren var låst. Man var tvungen att ringa på för att komma igenom två låsta dörrar.

På skyltarna inne i lokalen står det Handelsbanken - en riktig bank. Där inne sitter tysta människor bakom höga skrivbord och jag undrar var sjutton man gör sina bankärenden. Var är servicedisken?Jag frågar en man om det är möjligt att växla pengar på denna bank. Han svarar: Ja, det beror på hur mycket det är och om du är kund här.

Det är jag inte, men jag fick gå till en av hans kollegor och växla i alla fall. Det är pinsamt. Jag vill nästan be om ursäkt för att jag trodde att man kunde växla pengar på en bank.

På vägen ut har jag svårt att få upp de två låsta dörrarna innan friheten ute i regnet får mig att andas igen.

En riktig bank my ass.

Försäkring försmäkring

Jag har en inkomstförsäkring automatiskt via mitt fackförbund, Journalistförbundet. Låter bra, men att faktiskt få pengar från denna försäkring är så gott som omöjligt. När du blir arbetslös måste du till exempel ha jobbat i 12 månader utan att ha varit arbetslös. Problemet är att de flesta journalister går på vik och blir utlasade efter 11 månader, om inte tidigare. Det har försäkringsbolaget inte missat. De smarta jävlarna behöver nog aldrig betala ut pengar. Jag har jobbat de senaste 12 månaderna förutom i två veckor. Två veckor står mellan mig och en skälig levnadsstandard. Jippiii!

The best things in life...

I dag har jag uppskattat saker som är gratis, som...

...ett riktigt bra samtal mellan vänner
....kallt vatten när jag var riktigt törstig
...ett nytt avsnitt av True Blood
...klart och soligt höstväder
...och en varm säng att krypa ner och drömma vackra drömmar i!

Nej, nej, nej

Oops, jag glömde visst att skriva igår. Men det är inte så konstigt. Mitt liv är ju fyllt av arbete, vänner, kärlek, pengar och underhållning. Nej, det är klart att det inte är.

Men i alla fall. Mycket av min energi går till att inte lämna lägenheten. För så fort jag gör det blir jag fattigare. Ska man träffa kompisar ska det ätas, fikas och mysas med godis, etc etc och det kostar såklart. Jag har minst tre matträffar med polare denna veckan. Jättetrevligt, men tyvärr är det nog någonting som jag också måste sluta med. Det blir alldeles för dyrt i längden.

De får helt enkelt komma till Tullinge och käka rester. Mina kompisar älskar mig tillräckligt mycket för att åka till ghettot och käka nudlar. Nej, såklart de inte gör.

Vuxna människor

Att inte spendera pengar har fått mig mycket intresserad av att höra hur andra människor spenderar sina pengar. Så jag har frågat hur mina vänner budgeterar. Hur tänker de kring pengar? Har de en plan eller improviserar de? Svaren blev imponerande och skrämmande, fyllda med sparkonton, pensionspengar och specifika mål.

Nu vet jag vad ni tänker, men mina vänner är i övrigt normala, lite slarviga, inte perfekta varelser. (Men så klart underbara!) Så hur kommer det sig att de har en sån jävla koll på sin ekonomi? Är de trygghetsnarkomaner? Har de upplevt något ekonomiskt barndomstrauma? Eller har de överdoserat på Lyxfällan?

Hur som helst, jag är imponerad. Ni är mina förebilder, ni snåla, tråkiga vuxna människor. Snart är jag en av er.

Food for the soul

Vissa räkningar kan man inte göra så mycket åt. Hyra, internet, a-kasse-avgift och så vidare. Kläder, prylar köper jag inte. Men mitt stora problem är mat. Mat är så jävla dyrt. Och jag hatar att budgetera mat. Jag vill köpa precis det jag vill äta.

Vad jag behöver göra är att föra en enskild matbudget. Och ta ut en summa pengar i början av månaden speciellt avsatt för mat. Och när de är slut är de slut... Det är här jag misslyckas. När de pengarna är slut, fortsätter jag ändå.

Hur kan man inte det? Det är ju mat. Och äta bör man annars dör man.

Nu är det klippt!

I did it! Jag klippte mitt Mastercard i fyra delar. Inga fler köp på kredit. Jag kan inte fatta att jag ens hade det. Nog för att jag är en person som tycker om att spendera pengar, men bara pengar jag HAR!

Jag fick tillbaka årsavgiften, 195 kronor. Katjing! Tänk att man kan bli så glad för 195 kronor. Skuldfri, kreditfri och 195 kronor rikare. De hamnar direkt på mina nya sparkonton. Jag lever farligt och lägger till 5 spänn och så får varje konto 100 kronor. My life is f-ing crazy!!!!!

Spara, spara, spara

Jag har nu följt i min lillasysters kloka spår och har öppnat ett andra sparkonto. Så nu har jag ett vanligt sparkonto och ett "pensionkonto". Inte ett riktigt pensionskonto men ändå. Och så har jag fixat så att jag sparar på autogiro till båda. Eftersom jag är arbetslös är det ingen stor summa men det är någonting. Bättre än ingenting.

Jag förstår inte varför jag inte gjort det tidigare. Eller jo, jag hade tänkt att jag skulle börja göra det när jag fick fast jobb. Men eftersom jag är journalist och förmodligen kommer gå på vik resten av livet var det ingen bra plan. Så efter två år som kringhoppande slav har jag nu äntligen börjat spara på autogiro. Feels goooood!

Man behöver inte äga

I dag skulle jag söka ett jobb. Jag skrev ansökan och bifogade cv och arbetsprov och så skulle jag kolla vilken mailadress det skulle skickas till. Nähe, de ville enbart ha ansökan via post. (stenålder)

Nu är det så att jag äger ingen skrivare. Och det här var första gången sedan jag gick på högskolan som det var ett problem.

Men så kom jag på att man kan ju skriva ut på biblioteket! 2 kronor per utskrift. Efter lite datakrångel (självklart) så kunde jag posta min ansökan. (Den var mycket längre in paper!)

Va bra det är att alla inte behöver äga en skrivare. Alla har inte råd med en skrivare. Alla har inte plats för en skrivare. Jag vet vad jag INTE ska köpa om 11 månader.

Rikedom är en känsla

I dag känner jag mig rik. Jag vaknade med solen i ansiktet och trodde för ett ögonblick att det fortfarande var sommar. Jag missade ju sommaren i år eftersom jag jobbade. Jag önskar att jag kan jobba tillräckligt mycket i vinter och i vår så att jag kan ta ledigt minst en månad sommaren 2010. Och det kommer jag att lyckas med så länge jag kan hålla fast vid att inte shoppa och fixa ett jobb.

Men det är på väg... det känner jag. Innan året är slut kommer jag ha ett jobb. Och tills dess kommer jag att njuta av mina rikedomar. Jag kan sova hur länge som helst, ta promenader när jag vill, läsa när jag vill. Jag kan göra precis vad jag vill hela tiden...

I dag tror jag att jag ska baka bullar. Och känna mig rik. Och klappa mig själv på axeln och säga: Duktigt jobbat, Maria. Du har inte shoppat på en hel månad. Nu är det bara elva kvar. Och vet ni vad? Det känns inte länge alls!

Dagens önskan

Jag är sååååå uttråkad och kan inte slänga pengar på problemet. Jag skulle behöva ett äventyr just nu. Ett livsäventyr. Kan Universum vara snäll och ta emot min beställning och skicka det till mig? Typ NU! Tack!

I natt jag drömde

Jag drömmar sällan mardrömmar. Men när jag gör det handlar det ofta om pengar. I natt drömde jag att jag tappade mitt kreditkort. Någon hann spendera 30 000 kronor innan jag spärrade det. Konstigt eftersom jag har 20 000 kronors gräns på det.

Det var ingen rolig dröm. Och jag förstår inte varför jag hade den. Jag har inga skulder. Jag har pengar till allt nödvändigt. På sätt och vis är jag rik. Jag är rik.

Mitt mål med mitt shoppingfria år är att aldrig någonsin ha ångest över pengar. För pengar är ju något positivt. Jag har pengar. Jag har vad jag behöver. Jag kan spara mycket pengar om jag bara vill.

Och jag har lagt undan mitt kredidkort på ett säkert ställe. Inte infryst i is som en kompis föreslog. Jag har lite självkontroll. Så nu blir det inget mer köpande på kredit. Det känns jävligt bra.