När man är liten läser man sagor om kungar, drottningar, prinsessor och prinsar. De klär sig i vackra klänningar, kronor, långa sammetskappor och åker i häst ock vagn. De är vackra, goda och bor i fantastiska slott, där de gifter sig med varandra, skaffar barn och lever lyckliga i alla sina dagar. Och det är där de hör hemma, i sagans värld.
I juni ska sjukskrivna, arbetslösa och hemlösa sitta ner på Stockholms gator och tillsammans titta på Vickans bröllop på stora flatscreens. Kungahuset spenderar summor de enbart kan drömma om på dagslånga spritfester med rika jävlar från hela världen. Och vem betalar notan?
Att vissa människor är kungliga är inte acceptabelt i en modern värld. Man kan inte spendera skattepengar på kungahus och bröllop när det finns delar av folket som inte har pengar till hyra och mat.
Men eftersom det nu är ett faktum och kungligheter finns, så får de fan hålla sig till sagan. De ska sitta i sitt slott, med krona på huvudet och vara vackra och hålla sig till sina kungliga regler.
Men istället ställer de krav. De vill ha pengar, respekt och privatliv. De vill vara otrogna, slösa skattepengar på att bada i champagne på Stureplan och köra sönder svindyra bilar. De vill dock inte berätta någonting om detta. De vill ha alla privilegier men inget ansvar. Om man är en prinsessa och lever i ett slott på folkets bekostnad då får man hålla sig inom de ramarna och gifta sig med en prins.
Men nej, de får gifta sig och strula med vem de vill.
De får fantastiska utbildningar gratis och tar jobb från oss andra.
Om ett problem uppstår står de inte till svars utan flyr istället landet.
De får bete sig som korkade bönder, men ska behandlas som om de är bättre än oss andra. (Dua aldrig en full kunglighet, då golvar Säpo dig.)
Nä, om vi ska ha kungar, drottningar, prinsessor och prinsar får de hålla sig till sagan, där de hör hemma.
30 april 2010
Jag vill ha den rösten
Om jag ändå kunde sjunga som Charice Pempengco! 17 år gammal, från Filippinerna, har hon slagit ner som en bomb i musikvärlden. I alla fall bland människor som uppskattar artister som faktiskt kan SJUNGA! Jag är avundsjuk.
29 april 2010
Fudge cake
Trots att hon är pank köpte Annie en present till mig när hon var i USA. Min favorit, Philosophys schampo, duschkräm och bubbelbad i ett. Och det luktar choklad!:) Det är så mumsigt att duscha nu. Oki, den är inte ätbar men att lukta är nästan lika bra. Jag är glad att jag har en näsa.
Hard work work
Jag var på ett informationsmöte på arbetsförmedlingen idag. Fem rekryterare inom mediebranschen svarade på våra frågor. Jag ska inte säga att de var värdelösa, inte alla i alla fall. Här kommer sex av deras värdefulla råd:
1. Ring inte en arbetsgivare, det är störande.
2. Besök inte arbetsplatsen, det rubbar deras schema.
3. Det är okej att maila en ansökan, men räkna inte med att den blir uppmärksammad eller besvarad.
4. Att posta ett riktigt brev kan däremot vara bra, allt för att underlätta för rekryteraren, som slipper klicka på skriv ut-knappen.
5. Skriv dina kontaktuppgifter överst i vänster hörn så att rekryteraren kan hålla samtliga ansökningar i en hand, som en solfjäder, och ändå se dina uppgifter. De går alltså inte att hitta om du lägger dem längst ner i höger hörn.
6. Gör research på den aktuella arbetsplatsen. En rekryterare blev mycket rädd för en tjej som hade gått till bibblan och lånat och läst samtliga nummer av tidningen tre år tillbaka i tiden. Ja eller hon blev imponerad. Jag blev rädd.
Slutsats: Jag kommer inte att få jobb, hos dessa arbetsgivare.
1. Ring inte en arbetsgivare, det är störande.
2. Besök inte arbetsplatsen, det rubbar deras schema.
3. Det är okej att maila en ansökan, men räkna inte med att den blir uppmärksammad eller besvarad.
4. Att posta ett riktigt brev kan däremot vara bra, allt för att underlätta för rekryteraren, som slipper klicka på skriv ut-knappen.
5. Skriv dina kontaktuppgifter överst i vänster hörn så att rekryteraren kan hålla samtliga ansökningar i en hand, som en solfjäder, och ändå se dina uppgifter. De går alltså inte att hitta om du lägger dem längst ner i höger hörn.
6. Gör research på den aktuella arbetsplatsen. En rekryterare blev mycket rädd för en tjej som hade gått till bibblan och lånat och läst samtliga nummer av tidningen tre år tillbaka i tiden. Ja eller hon blev imponerad. Jag blev rädd.
Slutsats: Jag kommer inte att få jobb, hos dessa arbetsgivare.
28 april 2010
Back in town
Annie är äntligen hemma efter att ha varit strandsatt i Las Vegas, stackarn! Not. Vi tog en promenad längs vattnet i det vackra vädret och uppdaterade varandra om livet. Slutsatsen blev att Annies liv är bättre än mitt.
Annie ville inte vara med på bild på bloggen, någonting om integritet bla bla bla... Jag får googla... Vem vet? Jag kanske också behöver det.
Annie ville inte vara med på bild på bloggen, någonting om integritet bla bla bla... Jag får googla... Vem vet? Jag kanske också behöver det.
26 april 2010
"Jag kommer knappt ut!"
Klockrent Björn! Kan se det hur många gånger som helst. On the floor. Laughing. My. Ass. Off.
Åh Björn, vart tog du vägen? Humorsverige behöver dig! Kom tillbaka...
Åh Björn, vart tog du vägen? Humorsverige behöver dig! Kom tillbaka...
Striped?
Jag undrar en sak... Alla dessa människor med randiga tröjor på stan, tillhör de något sorts gäng? De står väl inte för något hemskt, som minskad individualitet och kreativitet? För nu är jag en av dem...
Jag höll ut så länge jag kunde. Mitt "unika" bidrag blev i orange och lila. Det är bättre än blått och vitt, beige och vitt... beige och beige... "Whatever you do, do it differently!"
Bye the way...Trots flygkrisen har jag redan fått paket från Amazon. De är fantastiska. De borde ha ett eget flygbolag. Då skulle det hända grejer. Fly with Amazon. I definitely would!
Jag höll ut så länge jag kunde. Mitt "unika" bidrag blev i orange och lila. Det är bättre än blått och vitt, beige och vitt... beige och beige... "Whatever you do, do it differently!"
Bye the way...Trots flygkrisen har jag redan fått paket från Amazon. De är fantastiska. De borde ha ett eget flygbolag. Då skulle det hända grejer. Fly with Amazon. I definitely would!
Ingenting är äkta - men vi bryr oss
Det var bättre förr. Fråga alla över 60. De vet. Allt.
Vi andra anklagas ofta för att inte bry oss. Vi sysslar enbart med ytliga aktiviteter, som shopping, webb-tv, bloggar och att försöka bli kända. Vi har ingen aning om hur det är att kämpa för frihet och glädje. Vi har fått allt gratis, lägenheter, pengar, livspartners, vänner och karriärer. Så vi bryr oss inte, om någonting. NOT!
Att det inte finns jobb är fortfarande ett koncept mina mor- och farföräldrar inte förstår. När de var unga kunde de välja och vraka. Att få ett jobb idag är lika lätt som att bestiga Mount Everest, och även om man lyckas är chansen stor att man dör av syrebrist på vägen ner. Allt är en kamp numera.
De ungas attityd kan förklaras. Ingenting är äkta längre, vare sig kroppsdelar, reklamfilm, tidningsrubriker, dokumentärprogram eller förebilder. En fejkad verklighet skapar inte lyckliga, produktiva människor. Vad ska man bry sig om och engagera sig i när man inte vet vad som är sant? Inte ens Röda korset är heligt, utan där stoppar cheferna donationerna i egen ficka. Och världens barn fortsätter att svälta.
Vem bryr sig?
Jo, det kan jag tala om för er. Alla! Vi kanske inte går i protesttåg, för vi har lärt oss att det inte hjälper. Vi har inget hopp. Men vi vill förbättra världen.
Har ni någonsin sett en gammal dam ramla, eller en barnvagn fastna i hålet mellan tunnelbanan och perrongen? Folk springer fram för att hjälpa. ALLA vill vara den som hjälper. Vi är utsvultna på att behövas, förbättra och visa kärlek.
Dagens människor bryr sig, men sitter fast i en falsk, hård och sjuk värld, som de faktiskt inte valt själva. Och anledningen är pengar. Konsumtion.
När allt handlar om att få ut så mycket vinst som möjligt går världen åt helvete. Jag väljer att lägga världens problem på de sjukt rika företagarna, som inte bryr sig om människor utan om att tjäna så mycket som möjligt. De håller oss tillbaka, med dåliga löner, usla villkor, skyhög konkurrens och så lite omtanke som möjligt.
Även om vi helst vill springa omkring nakna i Edens lustgård, med mat i överflöd och kärlek till alla så går det inte. Den världen finns inte på riktigt. Den är uppbyggd av billig rekvisita i en ny dokusåpa på aftonbladet.se där Sarah Palin är programledare.
Vi andra anklagas ofta för att inte bry oss. Vi sysslar enbart med ytliga aktiviteter, som shopping, webb-tv, bloggar och att försöka bli kända. Vi har ingen aning om hur det är att kämpa för frihet och glädje. Vi har fått allt gratis, lägenheter, pengar, livspartners, vänner och karriärer. Så vi bryr oss inte, om någonting. NOT!
Att det inte finns jobb är fortfarande ett koncept mina mor- och farföräldrar inte förstår. När de var unga kunde de välja och vraka. Att få ett jobb idag är lika lätt som att bestiga Mount Everest, och även om man lyckas är chansen stor att man dör av syrebrist på vägen ner. Allt är en kamp numera.
De ungas attityd kan förklaras. Ingenting är äkta längre, vare sig kroppsdelar, reklamfilm, tidningsrubriker, dokumentärprogram eller förebilder. En fejkad verklighet skapar inte lyckliga, produktiva människor. Vad ska man bry sig om och engagera sig i när man inte vet vad som är sant? Inte ens Röda korset är heligt, utan där stoppar cheferna donationerna i egen ficka. Och världens barn fortsätter att svälta.
Vem bryr sig?
Jo, det kan jag tala om för er. Alla! Vi kanske inte går i protesttåg, för vi har lärt oss att det inte hjälper. Vi har inget hopp. Men vi vill förbättra världen.
Har ni någonsin sett en gammal dam ramla, eller en barnvagn fastna i hålet mellan tunnelbanan och perrongen? Folk springer fram för att hjälpa. ALLA vill vara den som hjälper. Vi är utsvultna på att behövas, förbättra och visa kärlek.
Dagens människor bryr sig, men sitter fast i en falsk, hård och sjuk värld, som de faktiskt inte valt själva. Och anledningen är pengar. Konsumtion.
När allt handlar om att få ut så mycket vinst som möjligt går världen åt helvete. Jag väljer att lägga världens problem på de sjukt rika företagarna, som inte bryr sig om människor utan om att tjäna så mycket som möjligt. De håller oss tillbaka, med dåliga löner, usla villkor, skyhög konkurrens och så lite omtanke som möjligt.
Även om vi helst vill springa omkring nakna i Edens lustgård, med mat i överflöd och kärlek till alla så går det inte. Den världen finns inte på riktigt. Den är uppbyggd av billig rekvisita i en ny dokusåpa på aftonbladet.se där Sarah Palin är programledare.
24 april 2010
Beyond retro
Em och jag tog en second hand-runda på stan idag. It was lovely. Em köpte innehållet i den här gula påsen, and it is hot!
Man blir hungrig när man vandrar från affär till affär i fyra timmar.
Väääldigt hungrig!
Jag tvingade Em att prova den här Juliet-klänningen. Kolla in getingmidjan!
Själv fyndade jag en lila mockajacka!
Jag tog ur de enorma axelvaddarna, och Em såg chansen att få lite extra padding.
Squeeeeeze it baby!
New boobs!
Helt slut ramlade vi in hos mig, åt och drack och kollade på en tidig film.
Em tyckte absolut att jag skulle visa upp mitt nya diadem också. Jag är lite rädd för att det här kommer att bli någon sorts shoppingblogg. Min värsta mardröm. Det slutar nu.
Ooops, glömde nästan. Den här läckra klänningen låg i den gula påsen. Jag hittade den, tvingade den på Em och sa KÖP! And that girl do as I say!;) Visst ser hon ut som Keira Knightley i Försoning? Lööööve it!
Man blir hungrig när man vandrar från affär till affär i fyra timmar.
Väääldigt hungrig!
Jag tvingade Em att prova den här Juliet-klänningen. Kolla in getingmidjan!
Själv fyndade jag en lila mockajacka!
Jag tog ur de enorma axelvaddarna, och Em såg chansen att få lite extra padding.
Squeeeeeze it baby!
New boobs!
Helt slut ramlade vi in hos mig, åt och drack och kollade på en tidig film.
Em tyckte absolut att jag skulle visa upp mitt nya diadem också. Jag är lite rädd för att det här kommer att bli någon sorts shoppingblogg. Min värsta mardröm. Det slutar nu.
Ooops, glömde nästan. Den här läckra klänningen låg i den gula påsen. Jag hittade den, tvingade den på Em och sa KÖP! And that girl do as I say!;) Visst ser hon ut som Keira Knightley i Försoning? Lööööve it!
23 april 2010
Doftminne
Jag kramar en varm tvättsvamp och bubblor rinner i sliriga gångar nerför garageuppfarten till brunnen bakom hörnet. Det luktar vått och såpa. Jag drar med pekfingret på den glänsande blåa lacken. Det känns lent, skönt och lite kyligt. Solen skiner alldeles lagom och träden viskar till varandra.
Grannens barn cyklar förbi i rosa och blåa hjälmar och skriker ut sin glädje. Trots att det är för kallt tar jag av mig fleecetröjan och känner små solstrålar värma mina axlar. När det blir för kallt stoppar jag händerna i den röda hinkens kokheta vatten.
Jag halar ut den grova, lite slemmiga slangen och vrider igång vattnet. Det studsar på den gnistrande kroppen, små droppar vänder håll och fuktar mitt linne. Känslan av ren tillfredsställelse infinner sig.
Dofter av såpa och blöt asfalt hänger kvar i luften - ångor av nytvättad bil.
Precis så luktar det utanför mitt hus idag.
Grannens barn cyklar förbi i rosa och blåa hjälmar och skriker ut sin glädje. Trots att det är för kallt tar jag av mig fleecetröjan och känner små solstrålar värma mina axlar. När det blir för kallt stoppar jag händerna i den röda hinkens kokheta vatten.
Jag halar ut den grova, lite slemmiga slangen och vrider igång vattnet. Det studsar på den gnistrande kroppen, små droppar vänder håll och fuktar mitt linne. Känslan av ren tillfredsställelse infinner sig.
Dofter av såpa och blöt asfalt hänger kvar i luften - ångor av nytvättad bil.
Precis så luktar det utanför mitt hus idag.
22 april 2010
Everybody´s sad
Två dagar regn, blåst och vi har dragit på oss våra svarta vinterjackor och åter igen slutit våra skal. Suckande, sura och med huvudena i marken.
Jag minns inte ens att solen sken, för eh hur många dagar sen? Var jag glad då? Är sommaren över redan? Kommer det att snöa i maj också? Studentfirande i snö?
Jag har diagnostiserat mig själv med SAD, Seasonal affective disorder. Det är när man får seriösa humörsvängningar i och med att vädret ändrar sig, och inte av någon annan tydlig anledning. Idag har hela Stockholm SAD.
Nu är den stora frågan, när kommer vaccinet?
Jag minns inte ens att solen sken, för eh hur många dagar sen? Var jag glad då? Är sommaren över redan? Kommer det att snöa i maj också? Studentfirande i snö?
Jag har diagnostiserat mig själv med SAD, Seasonal affective disorder. Det är när man får seriösa humörsvängningar i och med att vädret ändrar sig, och inte av någon annan tydlig anledning. Idag har hela Stockholm SAD.
Nu är den stora frågan, när kommer vaccinet?
Jag hade en dröm
Redan under utbildningen borde jag ha förstått. Det var inte bara vår klass. Människor som vill bli journalister är pretentiösa, självupptagna svin. De accepterade bara en åsikt, sin egen. Jag blev rädd. Herregud, är det sådana här människor som ska stå för yttrandefrihet och demokrati?
Väl ute i arbetslivet insåg jag att de finns överallt, journalister som egentligen bara bryr sig att deras byline är så stor som möjligt och gärna med en bild bredvid.
Jag hade en dröm, som krossades. Jag ville att det skulle bli som på högstadiet när vi med passion och nyfikenhet skrev och producerade skoltidningen. Vi ville så gärna påverka och göra världen lite bättre. Vi samarbetade, hjälpte varandra och hade så kul.
I verkligheten är det varje man och kvinna för sig själv. Ju vassare armbågar desto större chans att du får sitta där i morgonsoffan och le stelt och dra asdåliga skämt med din programkollega.
Att få en vän på en arbetsplats där det jobbar journalister är som att leta efter färska köttbitar i ett hajakvarium. Om du väl får tag på en förlorar du snart hela handen.
De farligaste är de där brudarna som pratar med bebis-röst till dig, men som stampar dig med sylvassa klackar när du vänder ryggen till. De som är så osäkra och rädda att de gör allt för att röja eventuella konkurrenter ur vägen.
Det här är en bransch som man måste be, låna och stjäla för att komma in i. Är jag knäpp? Vad gör jag här?
Jag kan dock inte låta dessa människor vinna. Jag är inte tillräckligt gammal och bitter för att ge upp drömmen om en journalistik som gör världen bättre. Jag känner ju många journalister som gör just det. Mina vänner. Mina vapensystrar. Vi måste höja våra röster för att höras. Tillsammans ska vi segra.
Väl ute i arbetslivet insåg jag att de finns överallt, journalister som egentligen bara bryr sig att deras byline är så stor som möjligt och gärna med en bild bredvid.
Jag hade en dröm, som krossades. Jag ville att det skulle bli som på högstadiet när vi med passion och nyfikenhet skrev och producerade skoltidningen. Vi ville så gärna påverka och göra världen lite bättre. Vi samarbetade, hjälpte varandra och hade så kul.
I verkligheten är det varje man och kvinna för sig själv. Ju vassare armbågar desto större chans att du får sitta där i morgonsoffan och le stelt och dra asdåliga skämt med din programkollega.
Att få en vän på en arbetsplats där det jobbar journalister är som att leta efter färska köttbitar i ett hajakvarium. Om du väl får tag på en förlorar du snart hela handen.
De farligaste är de där brudarna som pratar med bebis-röst till dig, men som stampar dig med sylvassa klackar när du vänder ryggen till. De som är så osäkra och rädda att de gör allt för att röja eventuella konkurrenter ur vägen.
Det här är en bransch som man måste be, låna och stjäla för att komma in i. Är jag knäpp? Vad gör jag här?
Jag kan dock inte låta dessa människor vinna. Jag är inte tillräckligt gammal och bitter för att ge upp drömmen om en journalistik som gör världen bättre. Jag känner ju många journalister som gör just det. Mina vänner. Mina vapensystrar. Vi måste höja våra röster för att höras. Tillsammans ska vi segra.
21 april 2010
Bromma
Det faller snöblandat regn i Bromma idag, så jag beslöt mig för att ta en promenad och visa upp mina mysiga omgivningar.
Här gillar vi grått i alla dess nyanser, vi kallar det "the shitty look".
I Bromma känner vi oss som hemma, och har inget behov av att leta upp papperskorgar när det finns så mycket barmark att slänga skräp på.
När jag plåtade hörde jag plötsligt viskningar i skogsbacken...
Det var blåsipporna som kände sig deppiga. De diskuterade med vitsipporna om att ge upp drömmen om Sverige, dra till varmare breddgrader och börja växa där istället.
Vitsipporna var på och vem kan klandra dem?
Samtalet pågick fortfarande när jag gick så tyvärr kan jag inte säga huruvida vi får se dem nästa vår. Time will tell.
Här gillar vi grått i alla dess nyanser, vi kallar det "the shitty look".
I Bromma känner vi oss som hemma, och har inget behov av att leta upp papperskorgar när det finns så mycket barmark att slänga skräp på.
När jag plåtade hörde jag plötsligt viskningar i skogsbacken...
Det var blåsipporna som kände sig deppiga. De diskuterade med vitsipporna om att ge upp drömmen om Sverige, dra till varmare breddgrader och börja växa där istället.
Vitsipporna var på och vem kan klandra dem?
Samtalet pågick fortfarande när jag gick så tyvärr kan jag inte säga huruvida vi får se dem nästa vår. Time will tell.
20 april 2010
Välkommen på födelsedagskalas...
...hemma hos världens snyggaste 29-åring!
Som nästan inte har några rynkor alla, med smink.
Elisabeth Taylor var här...
...med sin matte Anna.
Anna var grymt sugen på mina smarties, men höll sig till sitt sockerstopp.
Mina brudar!
Man med hund.
Mitt tema var barnkalas, så jag bjöd på glasstårta med godis.
I made a wish...
Please let it come true!
Blondiner har roligare.
I köket hände det grejer...
Koncentration...
Emelie the artist.
De målade en tavla till mig!
Jag fejkade ett leende...
...för de var så stolta över sitt "mästerverk".
The mess.
Tack för att ni kom och för alla fina presenter! Nu ska jag rensa i röran.
Som nästan inte har några rynkor alla, med smink.
Elisabeth Taylor var här...
...med sin matte Anna.
Anna var grymt sugen på mina smarties, men höll sig till sitt sockerstopp.
Mina brudar!
Man med hund.
Mitt tema var barnkalas, så jag bjöd på glasstårta med godis.
I made a wish...
Please let it come true!
Blondiner har roligare.
I köket hände det grejer...
Koncentration...
Emelie the artist.
De målade en tavla till mig!
Jag fejkade ett leende...
...för de var så stolta över sitt "mästerverk".
The mess.
Tack för att ni kom och för alla fina presenter! Nu ska jag rensa i röran.
29 fucking år
Det första jag gjorde på min födelsedag, efter att ha blivit väckt av farmors grattissamtal, var att ta lite kort på mig själv. Jag var tvungen att fixa bildbevis på hur ett ansikte fårat av 29 års erfarenhet ser ut, nyvaket och osminkat i fullt dagsljus.
Först blev jag lite chockad. Varför går inte rynkorna tillbaka när jag slutar le? Och gula ringar runt ögonen... What the fuck?
Som tur är har åren lärt mig att inte svettas för mycket över små saker. Hög ålder = visdom. Grattis till mig!
Först blev jag lite chockad. Varför går inte rynkorna tillbaka när jag slutar le? Och gula ringar runt ögonen... What the fuck?
Som tur är har åren lärt mig att inte svettas för mycket över små saker. Hög ålder = visdom. Grattis till mig!
19 april 2010
Mamma och systrar
I dag fick jag finbesök av systeryster Sofia...
...som färgade mitt hår.
Den här bruden var också här.
Mamma och jag 2010...
Med sig hade hon världens finaste present, toapapper för ett år framåt!
Vi tog en vända på stan och njöt i solen.
Hemma hos min andra syster Ulrika fick mamma se något verkligt skrämmande!
Ulrikas "ordningssinne" visar sig överallt, men man blir lika skärrad varje gång.
Jag lyckades köpa några presenter till mig själv också, en jättefin rosa trasmatta.
Och den här ovanliga nakna dockan. Kolla in klackarna. I love it!
Good day!
...som färgade mitt hår.
Den här bruden var också här.
Mamma och jag 2010...
Med sig hade hon världens finaste present, toapapper för ett år framåt!
Vi tog en vända på stan och njöt i solen.
Hemma hos min andra syster Ulrika fick mamma se något verkligt skrämmande!
Ulrikas "ordningssinne" visar sig överallt, men man blir lika skärrad varje gång.
Jag lyckades köpa några presenter till mig själv också, en jättefin rosa trasmatta.
Och den här ovanliga nakna dockan. Kolla in klackarna. I love it!
Good day!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
