Hemligheten om pengar

Läser Hemligheten av Rhonda Byrne. Den handlar om att vad vi sänder ut attraherar vi tillbaka. Logiskt.

Ett kapitel är fokuserat på pengar.

"För att dra till dig pengar, inrikta dina tankar på välstånd och ekonomiskt oberoende. Det är omöjligt att få in mer pengar i ditt liv när du tänker att du lider brist på pengar."

Och så fortsätter det... Jag fokuserade på välstånd hela dagen och sen köpte jag två trisslotter. Det fungerade inte.

Men en sak... Om man slutar att handla då borde alltså inkomsterna att minska enligt lagen om attraktion? Eller? Kommer mitt shoppingfria liv att göra mig fattigare? Det låter ju inte så bra.

One down

Jaha, jag skickade ut en önskan till universum (blocket) och tillbaka kom en... lägenhet! One down...

Kanske ska man lägga ut en annons om jobb också?

Om jag vill ha ett garanterat positivt svar från Sveriges alla mediehus skulle den se ut så här:

Kåt, glad och tacksam journalist söker arbetsplats där hon kan utnyttjas, förnedras och stressas halvt ihjäl. Jobbar gärna gratis!

Annonsen som garanterar arbetslöshet resten av livet:

Journalist söker en fast arbetsplats med trevliga kollegor och en tacksam chef. Vill jobba i en kreativ, stressfri och meningsfull miljö. Vill bli uppskattad och bemött med respekt och vänlighet. En skälig lön är ett måste.

Vilken ska jag lägga på blocket tycker ni?

Jag tar den långa vägen

Idag är en bra dag. Jag känner det på mig. Inga pengar kommer att spenderas. Inga tårar kommerer att fällas. Jag släpper inte ifrån mig någonting.

Jag söker lägenheter och jobb. Och efter alla saker som lämnat mitt liv finns det mycket rum att fylla. Hål som lockar alla nya spännande saker där ute att fylla dem. Kom, kom, Marias liv är öppet för nya fantastiska möjligheter. Hon är fri att göra precis vad som helst. Kommer du att vinna hennes hjärta? Vill du försöka? Hon gör alltid bra val. Inte genomtänkta. Inte smarta. Men alltid rätt val.

Rensningen fortsätter

Det är inte alltid lätt att veta vad man faktiskt behöver eller inte. Men mest vad man inte behöver. Det är svårt att se det som är för mycket. Vad som inte underlättar våra liv, utan stjäl tid, energi och pengar.

När jag håller på och rensar gör jag det i omgångar. För ju mer jag rensar desto mer onödiga saker hittar jag. Och jag är förvånad att jag inte såg alla sakerna från början. "Tyckte jag verkligen att allt det här var nödvändigt för en vecka, en månad eller ett år sedan?"

Och så tänker jag på all tid jag lagt ner på att jobba för att köpa dessa onödiga grejer. Och så skrynklar jag ihop ansiktet som en disktrasa och känner surheten ända ner i magen.

Jag har funderat på vilka av mina grejer som jag skulle ta med till en öde ö. Vad kan jag inte leva utan? Svaret är: Ingenting! Jag skulle klara mig utan alla mina prylar.

Jag har haft och har fortfarande svårt att kasta saker på grund av minnena de frambringar. Men sanningen är att minnena som betyder något är kvar ändå. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv medan jag slänger ut de grejer jag har samlat ihop under min livstid.

En stor fördel med att rensa under en shoppingfri period är att när man väl rensat bort all skit är man inte ivrig att köpa ny skit. Men sparkontot blir desto fullare. Med pengar, inte skit.

Önskelista

Problemet med att skriva en shoppingfri blogg är att man är shoppingfri. Jag köper ingenting så jag kan inte berätta om något jag köper. Jag kan berätta om saker jag vill köpa. Om jag hade pengar.

1. Ett jobb
2. En lägenhet
3. En semesterresa
4. En säng

Och ja, man kan köpa ett jobb. Det är därför rika människor har jobb. Personerna som du just tänkte på är dem jag menar.

Bitter? Jag? You bet your ass I am!

Att fuska eller inte fuska

Det värsta har hänt. Mina Ipod-hörlurar sjunger på sin sista visa. De glappar konstant och jag tvivlar på att de kommer att överleva mitt shoppingfria år. Neeeeeeeeeeeeeej, vad ska jag göra? Jag använder dem flera gånger om dagen. Mina dagliga promenader fungerar inte utan dem.
Min kompis A tycker det är ett ypperligt tillfälle att göra ett undantag.

Jag tvekar. Redan? Fuska? Om jag kan fuska när jag vill, då försvinner ju utmaningen.

Jag har definitivt fått prylar och pengar på hjärnan. Jag drömde att det var julafton och alla mina polare hade skickat fina presenter och pengar (!) till mig. Oj, är jag så patetisk, tänkte jag?

Ja, jag är så patetisk. Någon som vill köpa ett par hörlurar till mig?

Den arbetslösas inkomst

Jag har den högsta ersättningsnivån och får 680 kronor om dagen från a-kassan. Det räcker precis för att betala hyran, mobilen, internet, fackavgift, a-kasseavgift, SL-kort och mat. Men inte till något mer. Det fungerar ju för mig i nuläget och jag är tacksam för det. Men hur fan gör man om man har barn? Nä, Alliansen suger!

9+16=ensamhet

9 böcker. Har jag lånat hittills. Jag har varit shoppingfri i 16 dagar och plockat hem 9 böcker från biblioteket. Visserligen vill jag läsa dem, men jag kan inte hjälpa att tänka att det är abstinens.

När jag går omkring på bibblan och tittar på böckerna vill jag läsa dem alla, ta med dem hem, som om de vore vilsna kattungar. Jag kan inte låta bli. Men varför?

Good old fashioned samlarinstinkt kanske? Eller för att prylar ger trygghet, status, identitet och till och med sällskap.

Jag lever i ett fucked up samhälle, vars värderingar och människor är lika fucked up. Jag är fucked up. Jag vill inte vara fucked up. Hur tar jag mig härifrån?

Jag kostar

Dagens journalister bör vara kåta, glada och tacksamma och helst arbeta gratis. De ska vara medvetna om hur många som vill ha deras jobb, och kan inte kräva en lön de faktiskt förtjänar.

I dessa finanskristider har det gått så långt att arbetsgivarna inte längre bryr sig om kvalité, erfarenhet eller utbildning. Det viktigaste är att du är billig.

Så hur lågt ska man gå när man bestämmer sin egen smärtgräns? När förlorar man sin självrespekt? Hur länge orkar man hålla på innan man byter yrke?

Hur bestämmer jag mitt eget värde?

Kredikort is the devil

Jag åkte på en långsemester till USA i november förra året. Valyra, highway one och jag med ett kreditkort. Jag införskaffade nämligen mitt första kreditkort inför denna resan, eftersom jag fått tipset att det är bra att ha i fall ens vanliga bankkort inte fungerar utomlands eller nåt annat strul.

Jag tog det säkra före det osäkra, trodde jag, och införskaffade ett. Problemet är att jag inte bara använde det under resan utan typ varje månad sedan dess.

Det är så bekvämt, så tryggt. Man har alltid lite extra i fall det är tajt i slutet av månaden. Jag har tänkt många gånger att jag ska klippa det, men får då lite panik. Men tänk om... om... eller om...

Jag har låtit djävulen in i mitt liv och vet inte hur jag ska få bort honom.

Rensa i röran

Jag hjälpte två kompisar att flytta idag. Oh my god, vad mycket stuff de hade. Och jag var inte diskret utan jag sa det igen och igen. Det är dags att ta hälften och åka till tippen. Det positiva är att jag blev ännu mer inspirerad att sluta köpa och rensa ut grejer. Jag ska gå igenom alla mina saker igen. Att ha för mycket prylar är deprimerande, tungt och rörigt.

Jag rekommenderade en bok till mina vänner, Rensa i röran av Karen Kingston. Enligt henne finns det tre typer av röra:
+ Saker som du inte älskar eller inte använder
+ Saker som är misskötta eller oorganiserade
+ För många saker på alltför liten yta
+ Allting som är oavslutat

Jag uppmanar alla att rensa i sin röra. Ni kommer att må bättre. Och det blir lättare att flytta.

Gratis är gott

Jag har återupptäckt biblioteket. Detta underbara ställe där jag som liten älskade att gå omkring och titta, känna, läsa och lukta på alla böcker. Att läsa var så magiskt då. Och det är så coolt att man kan låna vilka böcker man vill, gratis.

Och jag som alltid har lagt ner en massa pengar på tidningar, går nu istället till bibblan för att läsa deras många tidningar. Gratis.

Men jag har stött på ett hinder. Min favoritinredningstidning, brittiska Living etc, finns inte. I alla fall inte på mitt lokala bibliotek. Jag stod och tittade på de blanka och färgglada sidorna av oktobernumret på Pressbyrån och kände för första gången att detta med att inte shoppa kanske inte kommer att bli så lätt. Allt är inte gratis.

Generositet is the shit

Jag tycker alltid att det är lite pinsamt när man har varit ute och ätit med kompisar och så kommer notan och så ska man börja räkna, och dela och betala med massa olika kreditkort. Åh, vad jag önskar att jag hade mer pengar så jag kunde ta hela notan varje gång!

Det är mycket svårt att ångra de pengar man spenderar på andra människor. Förutom om man är en snål jävel det vill säga. Ni vet vilka ni är. Ni som lånar ut er mobil till en vän och sedan ber om pengar (!) för samtalet. Jag snackar alltså inte sparsamhet, utan sjuklig snålhet. Det finns en stor skillnad.

Nä, generositet is the shit. Inte bara med pengar, utan det är så fantastiskt med personer som bjuder på sig själva, utan begränsningar. De som inte gör det kommer att leva fattiga liv, och då menar jag inte utan pengar.

Köp en mening

Uppfattningen av vad som är underhållning förändras när man slutar att konsumera. Alla tidningar känns som kataloger över saker att köpa, bloggar listor över saker att köpa och tv-program och filmer är fulla med små filmer med saker att, just det, köpa.

Och visst älskar vi våra prylar. På stan myllrar det ständigt av människor som på lunchen, rasten, efter jobbet, på helgen fyller sina liv med ett ändlöst shoppande. Ibland ser det ut att vara trevligt och socialt, ibland panikartat och stressat men nästan alltid meningslöst.

Men bara för att man slutar att shoppa betyder inte det att man automatiskt hittar en mening, såklart. Men det gör det lättare att leta.

Bokslut

I januari i år började jag att föra en mycket noggrann budgetdagbok. Eller ja, rättare sagt, jag noterade varje sak jag köpte och skrev en sammanfattning den 25e. Men jag hade inga begräsningar. Det var mer för att se exakt var alla pengar tog vägen. Det mesta gick till mat. Sen hyra. Och sen loppisar. Det är ju inte klokt alltså.

Det känns bra att de pengarna nu kommer att hamna på sparkontot istället. Och jag ser fram emot den 25e denna den första månaden jag har haft ett shoppingfritt liv.

Mardröm

Hittills har det inte varit svårt att inte köpa saker, snarare tvärtom. Visst, det har bara gått några dagar, men jag känner mig friare.

Jag drömde dock en mardröm i natt om att jag glömde bort mitt shoppingförbud och stod i kön på Pressbyrån. Jag skulle köpa en dajmstrut och en tidning. Kassörskan slår in grejerna och jag inser plötsligt att jag inte får handla. Jag får lite smått panik och frågar om jag kan ångra mitt köp. Det går bra som tur är.

Ja, om det är det värsta scenario mitt undermedvetna kan komma på just nu...

Välkommen till konsumtionssamhället

Välkommen till världen. Här får du en massa prylar.

Jag var på dop idag. Som tur var behövde jag inte fundera på om mitt shoppingförbud även ska gälla presenter till andra. Hela familjen, cirka 15 personer, köpte en gemensam present.

Den lilla fick en massa smycken, leksaker, kläder och tro det eller ej, en spargris och en plånbok.
Det tyckte jag var lite roligt.

Jag är värd det

När jag var liten var jag världens sparsammaste. Jag minns att jag en gång i affären frågade mamma om jag fick en tablettask. Hon sa: Ja, om du köper den för egna pengar.
Behöver jag berätta att jag inte köpte tablettasken? Om den sparsamheten ändå hade följt med mig när jag blev lite äldre. Då hade jag haft rätt bra med besparingar just nu.

Men jag ville ju tro att man kunde köpa lycka när man var ledsen, arg eller bara uttråkad. Och det funkar ju, i några minuter i alla fall.

Jag är så trött på den vackra, välsminkade, blåvittandade tjejen i reklamen som säger: Du är värd det!
Nu säger jag ödmjukt tillbaka: Jag är värd att ha en stabil och skuldfri ekonomi.

Lyxfällan

Hur kan hon ha låtit det gå så långt? Jag slutar i alla fall i tid. Innan jag börjar om igen.

Jag tittar på Lyxfällan.
Jag inser förstås att det inte är så stor skillnad mellan mig och henne och alla andra. Vi är fast i en prylfixerad värld där datorer och tv har ersatt mänskliga relationer. Vi lever i ett samhälle där alla har eller vill ha platt-tv, ny bil vart femte år, nyrenoverad lägenhet, dyra kläder, utlandssemestrar, mobiltelefoner och laptops. Det är ju meningen att man ska ha allt man vill ha. Alla har råd med det. Alla har råd. Med allt. Alla. Förutom de stackars jävlarna i Lyxfällan.

Sakerna som döljer inköpen

Jag känner ett stort behov av att inte bara sluta köpa saker utan att även göra mig av med de onödiga saker jag har. Och jag har tyvärr rätt många sådana. Det första jag har gjort som en del av mitt nya shoppingfria liv är alltså att sälja grejer. Det är dags att stå på loppis. I de tiotal kassar som just nu fyller min lilla etta finns böcker, dvd:er, kläder, köksmaskiner, prydnadssaker, lampor och annat krafs. Nu ska allt bort.

Jag la ut möbler och en dvd-spelare på blocket och de försvann med en gång. Ju mer jag gör mig av med desto mer inser jag hur mycket jag verkligen har, och hur det har tyngt mig, hållit fast mig, och speciellt dolt alla de saker jag varje dag ökar till samlingen. För om jag har 100 dvd:er, vad märks det om jag köper några till?

Fri

Att varje dag utföra ett jobb som jag inte gillade, som bara hade en bråkdel med min utbildning att göra, som jag blir tillsagd att jag borde vara glad, kåt och tacksam över, gjorde mig arg, ledsen, bitter och deprimerad. Varför lät jag andra diktera mitt liv och bestämma mitt värde? För att kunna köpa en massa prylar som jag inte behövde, som enbart fyllde ett hål som skapats av att jag inte var nöjd med min tillvaro?

Nu är det vikariatet slut och jag börjar att må bättre. Men eftersom jag är så trött på mitt ständiga konsumerande har jag bestämt mig för att påbörja ett shoppingfritt år.

Prioritering nummer ett just nu är att söka jobb jag faktiskt vill ha och har utbildning för. Och hitta en arbetsplats där man slipper höra: Det är många som står i kö för att få det här jobbet. Du ska vara tacksam att vi vill ha just dig. Du ska vara nöjd men vad vi erbjuder. Du tar den här lönen eller går…

Jaha, då går jag.
Jag är värd mer. Och det har inget med pengar att göra.