Fri

Att varje dag utföra ett jobb som jag inte gillade, som bara hade en bråkdel med min utbildning att göra, som jag blir tillsagd att jag borde vara glad, kåt och tacksam över, gjorde mig arg, ledsen, bitter och deprimerad. Varför lät jag andra diktera mitt liv och bestämma mitt värde? För att kunna köpa en massa prylar som jag inte behövde, som enbart fyllde ett hål som skapats av att jag inte var nöjd med min tillvaro?

Nu är det vikariatet slut och jag börjar att må bättre. Men eftersom jag är så trött på mitt ständiga konsumerande har jag bestämt mig för att påbörja ett shoppingfritt år.

Prioritering nummer ett just nu är att söka jobb jag faktiskt vill ha och har utbildning för. Och hitta en arbetsplats där man slipper höra: Det är många som står i kö för att få det här jobbet. Du ska vara tacksam att vi vill ha just dig. Du ska vara nöjd men vad vi erbjuder. Du tar den här lönen eller går…

Jaha, då går jag.
Jag är värd mer. Och det har inget med pengar att göra.