I passed the test

Jag var på loppisen i Solnahallen igår. Och köpte ingenting!!! (paus för applåder) Syrran hjälpte till lite grann får jag erkänna. Hon köpte däremot en jättefin lampa från Lindshammar.

Nu sitter jag i en superstädad lägenhet och försöker att inte göra alltför stora arselavtryck i soffan och vågar inte röra några prylar eller laga mat, för mäklaren ska komma och ta bilder. Can u picture it?;)

Ge det tid

Snart har det gått tre månader sedan jag slutade att shoppa. Fan va jag är bra. Jag visste att det skulle sätta pengar och spenderande i ett nytt perspektiv, men jag trodde inte att jag skulle förändra mitt tänkande så mycket. Man omvärderar hela sitt liv, vad man faktiskt behöver och vill spendera sina pengar på. Det är ju faktiskt viktigt. Att spontanshoppa billigt skit är ju inte bra någonstans. Slöseri är deprimerande. Och resor är värt att lägga pengar på.

Jag har dock kommit på mig själv att vid ett flertal tillfällen säga till mig själv, oki om du hittar någonting du verkligen vill ha, kan du göra ett undantag. Som tur är har jag inte gjort det. För i slutändan inser jag att behovet försvinner bara man ger det lite tid.

Nada I need

Lägenheten jag hyr i andra hand ska säljas. Och ska självklart "fixas till" innan. Så helgen kommer att ägnas åt att packa lite grejer, ställa i förrådet, som ägaren ska tömma innan.

Och så ska jag se till att det är tillräckligt snyggt för fotografering och visning. Målaren, som är mycket trevlig, tur det, kommer lite då och då och "fixar" grejer. Det är ett jävla jobb att hela tiden se till att det inte ligger några pinsamma saker framme. Som använda trosor, dildos och så.;)

Förhoppningsvis kommer detta distrahera mig från det faktum att det är LOPPIS i stan. Jag är, som ni kanske har märkt, på shoppinghumör. Men det ser jag bara som ett hälsotecken. Och ett test i självbehärskning. För jag BEHÖVER INGENTING.

Tre hål

Mina jeans är trasiga igen. På samma ställe plus att två nya hål har uppstått. Skit. Åh, just nu vill jag så gärna ha nya jeans. Och gå på megaloppisen och köpa fina grejer. Andra saker jag drömmer om just nu:

Fresh milk and honey shampoo
Meadowfoam cream conditioner
En ansiktsbehandling
En massage
Ett besök på iglo ljuscafé

Fly away

Sverige under vintern är som isoleringscellen på Alcatraz. Tanken på att komma därifrån levande får en att gråta av lycka. Tänk om jag får se solen igen. Uppleva livets goda. Skratta.

Det är inte ok att det är becksvart halv fyra på eftermiddagen.

I dag har jag en fråga till alla människor som har pengar. Varför i helvete har ni inte flytt landet?

Tack

I dag är en dag när jag känner mig lyckligt lottad. Jag sitter här med ett glas cola, en delikatoboll och tittar på 2½ män. Saker kunde vara så mycket värre, och de är mycket värre för massor med människor.

Det som är bra med kristider är att man fokuserar på sådana saker som verkligen betyder någonting. Som andra människor. Man stöttar varandra, hjälper varandra och muntrar upp varandra.

Just nu må livet vara tufft, men jag har i alla fall er, mina fantastiska vänner och familj som alltid bryr sig. Till er alla från mig: TACK! TACK! TACK!

My day, talking about....

Jag har lagat mina jeans. Revan är stängd, for now.

Jag har lagat storkok med köttfärssås. Har räknat ut att det kommer att bli 13 middagar för 8 kronor styck inklusive pastan. Inte så pjåkigt.

Har även köpt kokosmjölk, red curry paste och korn. I morgon blir det storkok med röd curry-gryta. Hur jag ska få in det i min pyttelilla frys är ett mysterium.

Jag såg reklam för Solna megaloppis på stan. Den är i helgen. Det kommer att bli ett kraftprov för mig mina vänner. Oj, oj, oj... Det här blir svårare att stå emot än jeansen. Och jag älskar verkligen mina DKNY Soho Jeans.

And IIIIII will always love youuuuuu......

Vill haaaaaaaaaaa

I stället för att leva i mina mjukisbyxor har jag nu satt på mig jeans. I ett försök att må bättre. Tyvärr är mina enda jeans sönder. Mina fina favoritjeans från Donna Karen. Och jag kände för första gången sedan september att jag verkligen vill köpa ett par nya.

Vems brillianta idé var det att ha shoppingförbud? Jaja, även om jag inte hade det har jag inga pengar, även om de är billiga. Med frakt 420 kronor tack vare den låga dollarn.
Någon som vill köpa dem till mig? http://www1.macys.com/catalog/product/index.ognc?ID=398274&CategoryID=3111&LinkType=PDPZ1 Hallå? Hallååååå?

I går åt jag kall spagetti. Vilken lördagsmiddag va? Men det var gott. Godare än den här jävla pyttipannan jag ätit varje dag den här veckan. Men det är billigt, billigt, men äckligt äckligt. Så äckligt. Sköljer ner den med cola just nu.

Min smarta budgetidé att köpa 1,5 liters flaskor cola istället för burkar går åt skogen. Man dricker mer, mår sämre och colan blir avslagen direkt.

Pengar kan inte köpa lycka, men just nu skulle jag vilja försöka.

Höstdepp

När jag ser människor som trängs i affärer, på tunnelbanan, på gatorna, alla gående med uttryckslösa ansikten och med till synes obestämda mål, tänker jag: Vad motiverar dem att leva?

I dag pratar vi om att människor mår allt sämre och vi undrar varför? Jag undrar, hur kommer det sig att det finns människor som mår bra?

Hela vår värld är ju fucked up. Ingenting som betyder någonting är i fokus längre. Vi shoppar, tittar på tv, super och går till jobbet utan en tanke på varför vi gör det vi gör.

Alla pratar om att vi håller på och förstör jorden och att vi måste skynda oss att fixa problemet innan allt som lever dör.

Men det kanske är meningen att vi ska dö ut? Det tror jag. Det är dags.

Solen gör en comeback i dag

Det blir endast ett exklusivt uppträdande i november och det är i dag, lördagen den 21. Biljetterna finns på ticnet. Jag tänker definitivt inte missa detta.

I dag

Mina fönster är inte täta. Det är kallt. Jag har på mig två tröjor och en varm vetekudde i knät.

Mina visdomständer är på väg upp. Små rosa skinnflappar ligger över dem. Där har bitar av knäckebröd fastnat och gör ont.

Telefonen är tyst. Mailkorgen är tom.

Jag söker ännu ett jobb jag inte vet om jag vill ha, som jag inte kommer att få.

Solen har ramlat och kommer inte upp.

Lev innan du dör

Har precis läst Paulo Coehlos Veronica decides to die och blev inspirerad. Riktigt bra bok om galenskap, normalitet, mening, desperation, ångest, kärlek, liv och död.

Jag har alltid varit bra på att leva i nuet, och därför har jag inte varit särskilt bra på att planera och till exempel spara pengar. För vem vet om man lever länge nog att spendera dem? Vi har bara nuet. Och man vill ju leva som om det är den sista dagen varje dag, för det kan det vara.

Jag vill leva i nuet, på gränsen och våga ännu mer. Jag är inte vanlig, tänker inte normala saker och vill leva ett utforskande liv. Och en dag gör jag det igen - bättre och rikare än någonsin.

Livet på gränsen

Jag har minimerat mina utgifter till bristningsgränsen, men budgeten går ändå inte ihop. Det är dags att ta tag i matpengarna. Det är min svaghet. Jag hatar att tänka på pengar när det gäller mat och förbrukningsvaror. Men måste man, måste man.

Så jag har planerat att från och med nu måste jag köpa saker som toalettpapper, tvättmedel och basvaror så billigt som det bara går. Det betyder alltså att inte köpa dessa här i Tullinge.

Sköljmedel, hushållspapper och lågenergilampor är numera lyxvaror som jag skippar.

Cola ska inhandlas i storförpackning eller till och med i fejkat format på Lidl - usch hemska tanke. Och godis ska inhandlas i minsta möjliga mängd.

Grönsaker med kort livstid är uteslutade, nu gäller kål i olika former. Och knäckebröd varje morgon och kanske kväll.

Tyvärr får jag även skippa ekologiska varor tills jag får jobb. Och inge mer mat ute med vänner. Sorry guys!

Det är inte kul att hålla en så sträng budget, men det känns ändå rätt bra.

Gratis är gott

F och T hade biljetter till Tinas cookalong ikväll och bjöd med mig. Ännu en trevlig, social och gratis tillställning. Och så var det såklart lite goodiebag-grejer på vägen ut. Något fint havssalt och olivolja. Ett tips alltså för alla arbetslös som tycker det är dyrt med mat. Gå på en inspelning av ett matprogram.

God morgon

Är hemkommen efter att ha hälsat på föräldrarna. Vanligtvis när jag gör det brukar jag och mamma springa på loppisar. Men det har vi slutat med. Vi har ju båda rätt mycket prylar. Och min plånbok förblir stängd.

Vad har vi gjort i stället då? Jo, vi har tagit promenader, spelat kort och lagat mat. Jag har för första gången lagat farmors goda oxroulader med chili. Och det blev inte helt tokigt. Det tog bara 28 år och ett shoppingförbud för att jag skulle få ändan ur vagnen och lära mig ett av hennes delikata recept. Såsen is to die for...

I morgon ska jag träffa min nya vän A, en väldigt trevlig, rolig och fördomsfri brud. Vi är båda arbetslösa och har påbörjat en ny ritual. Morgonpromenader med en massa snack och pepp. Så kommer man upp och igång på morgonen, med lite skratt, helt gratis.

Dagens lista

Saker jag gör sedan jag började vara mer ekonomiskt sund:

¤ Tittar på priset på matvaror och jämför med andra innan jag köper.
¤ Köper SJ-biljetter långt i förväg så de blir billigare.
¤ För en stenhård budget.
¤ Har ångest över pengar (?).
¤ Sparar på autogiro.
¤ Lånar böcker och filmer på biblioteket.
¤ Inser vad som är riktiga behov och vad som enbart är vill-ha-grejer.
¤ Köper inga kläder eller prylar.

Snälla, snälla

När det är tunnt i plånboken funderar jag mycket på mina utgifter. Och blir lite fundersam. Vill jag betala flera hundralappar i månaden till ett fackförbund som inte har hjälpt mig en enda gång? Jag är vikarierande journalist för tusan. Våra villkor suger fett, och det verkar inte facket kunna göra något åt.

Vi jobbar halvt ihjäl oss eftersom chefen har antytt att vi kanske får vara kvar.
Klart vi jobbar övertid när som helst, vi vill vara kvar.
Självklart är vi jättebilliga, för vi vill ju vara kvar.
Vi behöver inte känna att vi är uppskattade, bara vi får vara kvar.
Vi behöver ingen semester, vi vill jobba varje dag, året runt, helst hela sommaren, BARA VI FÅR VARA KVAR.

Snälla, snälla, låt mig vara kvar här och slava för er... snälla... snälla!

Tydligen är självrespekt inget som våra arbetsgivare eftersträvar.

Men jag är journalist och jag har självrespekt. Men även om jag skriker om dåliga villkor är det ingen som lyssnar. För jag tillhör en yrkesgrupp som det är okej att hata.

Man vet väl hur journalister är. Lögnare hela bunten. Vem bryr sig om deras villkor?

Svar: Ingen. Inte ens journalistförbundet.

Koll på klass

I dag såg jag "Bröllopsfotografen" tillsammans med en vän och Stockholms alla pensionärer (vi gick på 14:30-föreställningen). Filmen påvisar skillnaderna mellan arbetarklass och överklass i Sverige.

Överklassen består av människor som enbart pratar om ytliga saker, för om de skulle prata om något riktigt, som till exempel politik, kan de upptäcka att de tycker olika. Och det skulle vara besvärligt. Så de lever i en tom, ledsam och elak värld där alla är stenrika men ingen vill tala om pengar.

Det är tur att överklassen ofta framställs så här i filmer. Så att vi andra inte behöver må så dåligt över att vi inte har några pengar. Vi är i alla fall inte överklass. Tur. För oss.

White trash shopping

Jag kollade på första avsnittet av Ullared - tyvärr. Oj, oj, oj va deprimerande. Människorna, prylarna, köerna, vd:n och till och med människorna bakom kameran. De gör ingen hemlighet över att de letar upp de mest mediekåta, ensamma och tragiska människorna de kan få tag på och sen försöker de få dem att säga korkade saker på tv. SKÄMS!

Ullared lockar folk med billiga plastpåsar, hygienartiklar och kläder. Men när kunderna väl lämnar butiken har de impulsköpt onödigt skräp för flera tusen. Jag mår illa.

Kan ingen tänka själv längre? Varför har folk "the time of their lives" när de budgethandlar i en bunker ute i ingenstans?

Att våra liv blir allt mer meningslösa går nog många med på. Och hur löser man meningslöshet? Jo, man gör något meningslöst. Som att shoppa, shoppa, shoppa, handla, handla, handla, det är ju så kul, hahahahahahahaha, mera, mera, mera. Mera. Ännu mera. Men ... Nu tog det slut. Vad ska vi göra nu?

Vd:n lämnar den enorma parkeringen i sin BMW och skrattar hela vägen till banken.

Still free

Två månader har gått och hittills har det inte varit några problem att inte handla. Jag inser mer och mer hur lite "saker" jag faktiskt behöver.

Det enda jag behöver just nu är ett jobb. Eller att vinna på lotteri.

Så vad gör jag då när jag inte går på stan och slösar pengar?

Jo, jag filar på mitt cv.
Tittar på Six feet under på tvshack.
Läser en massa böcker (lånade på biblioteket for free, yeaaaah!).

Life is not bad.

No more

Har deppat några dagar över massa saker. Men nu är det slut med det. Från och med nu ska jag göra allt för att tänka positivt. Och inte klanka ner på mig själv. Livet är för kort.