Stöd i livet

Min favoritsak, som jag inte kan leva utan, följer med mig på alla mina resor. Den har varit i London, New York, Los Angeles och San Francisco. Min kära kudde. Min underbara, mjuka nackkudde. Utan den mår min nacke inte bra, och blir öm och kinkig.

Efter en tur i tvättmaskinen var min kudde dock aldrig sig själv igen. Den lixom smulade sönder. Men jag kunde ju inte bara slänga min gamla vän.

Nu har den två fläckar där jag vanligtvis lägger huvudet och när jag går upp på morgonen stiger inte kudden med mig. Den förblir platt. Och min nacke är sur och lättirriterad.

Igår köpte jag en ny kudde. Ren, vit och fin och alldeles lagom "stutsig". Den ger mig det stöd jag behöver.

PMS

Såg inspelningen av det första avsnittet av Petra Mede Show igår. I denna trafik tog det typ två timmar att åka från Bromma till Filmhuset. Och eftersom det var första avsnittet drog det över tiden. Vi var där i typ 4 timmar. Trots stress, förseningar och omtagningar var Petra kanon. Kvinnan har IT. Och alla bäst och roligast är hon mellan tagningarna. Längtar efter att se de övriga avsnitten. Kommer gå på måndagar på TV3 i vår. Love it. Love her!

Bara vara

En dag som denna när trafiken är i kaos, vore det inte fint om vi alla:

kunde stanna i hemmets lugna vrå
och vila med familjen utan att chefen ringer och undrar var du är
och istället njuta av gnistrande snö och sol
och bara vara
människa

Miracle

C hälsade på i helgen. Och hennes unge sparkade mig flera gånger. Inifrån livmodern. Så han är definitivt där inne. Men det är fortfarande svårt att förstå.

Brudarna och jag hade en härlig men kall helg. Snöstormen regerade. Vi gav oss dock ut och besökte en brudbutik i stan. F gifter sig nämligen i sommar. Vi hittade två helt underbara klänningar och F var såååå snygg att vi nästan började gråta. Hoppas det blir en av dem för vi frös halvt ihjäl oss på vägen dit. ;)

Men vad jag ska ha på mig på bröllopet förblir osagt. Jag får ju inte handla. Får se om jag gör ett undantag. Jag kan ju inte besudla deras traditionella bröllop med nån gammal garderobstrasa.

För ett tag sedan läste jag Veronica bestämmer sig för att dö. Idag såg jag filmen. Inte lika bra som boken såklart, men riktigt bra. Varje dag är ett mirakel. I loved it! Loved it! Lööööved it! So see it!

Saker jag inte förstår

Herregud vad det är dyrt att leva. Det är sanslöst. Jag som inte köper varken prylar eller kläder förstår inte hur pengar kan försvinna så fort. Jag skriver ändå upp varje köp, så jag vet ju hur mina pengar spenderas. Det är helt enkelt en sån där sak man inte förstår. Som meningen med livet. Eller varför god mat är onyttig. Eller hur barn blir till. Hehe. Hur 17 kan en människa växa där inne lixom? Min vän C har en i magen. En unge. Jag fattar det inte.

I accept

Den eviga längtan efter våren, sol, värme och färg tillfredställs lite i och med min nya rödchokladiga hårfärg och mina 30 ljusrosa tulpaner som desperat sträcker sig mot mina fönster. Jag uppskattar det jag har till sista droppen.

Min kommunkurator rekommenderade mig att läsa boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Den handlar om acceptans av allt det goda och onda. För hon tyckte att jag knappt accepterade det goda i mitt liv. Har jag nämnt att jag inte tycker att hon är en bra kurator?

Acceptans är något man måste göra hela tiden, varje sekund, varje dag. Och det är inte lätt. Att acceptera sina brister och världens brister. Speciellt inte när ens hjärta är fastsytt utanpå kroppen utan något som helst skydd.

Men det får jag helt enkelt acceptera. Nu. Och nu. Och nu. Igen. Imorgon. För alltid.

R.I.P.

Idag är en mörk dag och mina tankar går till alla de som förlorat någon.
När en tragedi tar över livet finns det inget att säga eller göra. Man kan bara överleva, en dag i taget och ibland en minut i taget.

Trött på vit snö och svarta kläder

Inget nytt i Västerort. Snö och slowmotion. Ska på stan med syrran idag. Kommer kräva en hel del för att inte köpa ett färgglatt plagg med blommor, kaniner och kakor på. Ska på födelsedagsfest sen och vill inte dyka upp i begravningssvart. Nåväl, vi får se om syrran stoppar mig.

Har även fått ett infall att färga håret rööööött. Riktigt rött. Vad sägs?

Buy me love

Just nu vill jag bara köpa saker, vad som helst, blommor, jeans, trisslotter, duschcreme, klänningar, strumpor, lakan, plastburkar, galjar.... Vad som helst för att känna lite lust, lite glädje, att något händer, att se något NYTT! Om jag hade pengar skulle jag strunta i mitt förbud och köpa, köpa, köpa. KÖPAAAAAHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!

Min dag

Har levt utan diskställ ganska länge nu. Det är lite halvjobbigt. Tyvärr är diskställ konstigt nog dyra. Men idag var jag inne på Emmaus second hand och strosade, med inga planer på att köpa något såklart, och så hittade jag ett ljusblått diskställ för 40 kronor. Sålt!

Jag har även funderat på huruvida min framtid är i journalistbranschen eller inte. Jag vet inte vad jag trodde men den är full av yta, otrevliga människor och nonchalans. Jag passar inte in.

Efter att ha pluggat på högskolan i 6 år har jag varken lån eller lust kvar att fortsätta plugga. Och det är inte lätt att få jobb någonstans idag. Jag är vilsen och lite rädd och känner mig ensam. Önskar att jag kunde ramla in på något spår och få en chans. Bara en chans. Jag vet ju att jag är kapabel till mycket.

"Jag tycker att alla människor som väljer att gå upp varje morgon är hjältar ". /Petra Mede i dagens City.

Jag håller med. För ibland är det verkligen svårt att motivera att gå upp och välja att leva. Men när man då gör det ändå är man en hjälte.

Maria

Hon är den coolaste brud jag känner. Vi har askul tillsammans. Hon är rolig och galen. Hon har självdistans och är snäll och generös. Hon bryr sig om andra människor. Hon vill göra skillnad. Hon är bra på att laga mat och inreda. Hon är smart och tänker utanför lådan. Hon är snygg och charmig. Vad skulle jag göra utan Maria?

Tänk om vi kunde vara lika snälla mot oss själva som vi är emot andra? Jag önskar verkligen att jag alltid kunde vara det. Men det är så svårt av någon anledning. Man är hårdast mot sig själv. Var kommer det ifrån?

Har du tänkt på hur du hälsar på en hund? Ofta klappar man den, leker med den och är hur snäll som helst. Men när man möter en ny människa får den sällan samma välkomnande behandling.

Vi kan vara så hårda mot varandra, utan att mena det.