Hon är den coolaste brud jag känner. Vi har askul tillsammans. Hon är rolig och galen. Hon har självdistans och är snäll och generös. Hon bryr sig om andra människor. Hon vill göra skillnad. Hon är bra på att laga mat och inreda. Hon är smart och tänker utanför lådan. Hon är snygg och charmig. Vad skulle jag göra utan Maria?
Tänk om vi kunde vara lika snälla mot oss själva som vi är emot andra? Jag önskar verkligen att jag alltid kunde vara det. Men det är så svårt av någon anledning. Man är hårdast mot sig själv. Var kommer det ifrån?
Har du tänkt på hur du hälsar på en hund? Ofta klappar man den, leker med den och är hur snäll som helst. Men när man möter en ny människa får den sällan samma välkomnande behandling.
Vi kan vara så hårda mot varandra, utan att mena det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Alltför sant, så skulle jag beskriva Mary =)
SvaraRaderaVet inte varför det ska vara så svårt att höja sig själv uppåt.
I fredags blev jag halvt ihjälskrämd av en hund i trapphuset, och ändå klappade jag på den lilla saken när den lugnat ned sig - skillnad på hund och människa.
/M
Word!
SvaraRadera