I accept

Den eviga längtan efter våren, sol, värme och färg tillfredställs lite i och med min nya rödchokladiga hårfärg och mina 30 ljusrosa tulpaner som desperat sträcker sig mot mina fönster. Jag uppskattar det jag har till sista droppen.

Min kommunkurator rekommenderade mig att läsa boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Den handlar om acceptans av allt det goda och onda. För hon tyckte att jag knappt accepterade det goda i mitt liv. Har jag nämnt att jag inte tycker att hon är en bra kurator?

Acceptans är något man måste göra hela tiden, varje sekund, varje dag. Och det är inte lätt. Att acceptera sina brister och världens brister. Speciellt inte när ens hjärta är fastsytt utanpå kroppen utan något som helst skydd.

Men det får jag helt enkelt acceptera. Nu. Och nu. Och nu. Igen. Imorgon. För alltid.