Jag är värd det

När jag var liten var jag världens sparsammaste. Jag minns att jag en gång i affären frågade mamma om jag fick en tablettask. Hon sa: Ja, om du köper den för egna pengar.
Behöver jag berätta att jag inte köpte tablettasken? Om den sparsamheten ändå hade följt med mig när jag blev lite äldre. Då hade jag haft rätt bra med besparingar just nu.

Men jag ville ju tro att man kunde köpa lycka när man var ledsen, arg eller bara uttråkad. Och det funkar ju, i några minuter i alla fall.

Jag är så trött på den vackra, välsminkade, blåvittandade tjejen i reklamen som säger: Du är värd det!
Nu säger jag ödmjukt tillbaka: Jag är värd att ha en stabil och skuldfri ekonomi.