I sagans värld, där hör ni hemma

När man är liten läser man sagor om kungar, drottningar, prinsessor och prinsar. De klär sig i vackra klänningar, kronor, långa sammetskappor och åker i häst ock vagn. De är vackra, goda och bor i fantastiska slott, där de gifter sig med varandra, skaffar barn och lever lyckliga i alla sina dagar. Och det är där de hör hemma, i sagans värld.

I juni ska sjukskrivna, arbetslösa och hemlösa sitta ner på Stockholms gator och tillsammans titta på Vickans bröllop på stora flatscreens. Kungahuset spenderar summor de enbart kan drömma om på dagslånga spritfester med rika jävlar från hela världen. Och vem betalar notan?

Att vissa människor är kungliga är inte acceptabelt i en modern värld. Man kan inte spendera skattepengar på kungahus och bröllop när det finns delar av folket som inte har pengar till hyra och mat.

Men eftersom det nu är ett faktum och kungligheter finns, så får de fan hålla sig till sagan. De ska sitta i sitt slott, med krona på huvudet och vara vackra och hålla sig till sina kungliga regler.

Men istället ställer de krav. De vill ha pengar, respekt och privatliv. De vill vara otrogna, slösa skattepengar på att bada i champagne på Stureplan och köra sönder svindyra bilar. De vill dock inte berätta någonting om detta. De vill ha alla privilegier men inget ansvar. Om man är en prinsessa och lever i ett slott på folkets bekostnad då får man hålla sig inom de ramarna och gifta sig med en prins.

Men nej, de får gifta sig och strula med vem de vill.

De får fantastiska utbildningar gratis och tar jobb från oss andra.

Om ett problem uppstår står de inte till svars utan flyr istället landet.

De får bete sig som korkade bönder, men ska behandlas som om de är bättre än oss andra. (Dua aldrig en full kunglighet, då golvar Säpo dig.)

Nä, om vi ska ha kungar, drottningar, prinsessor och prinsar får de hålla sig till sagan, där de hör hemma.