Under alltför många månader har vi varit omslutna av ett mörkt skal, vi ser inte, hör inte och vill inte. Att få kontakt med en annan individ är så gott som omöjligt. Bleka, glanslösa och törstiga på ljus går vi gatan framåt med blicken i marken. Men vi slutar aldrig att hoppas på en ny början.
För en dag förvandlas vi. Ljuset är här och ger oss lust, glädje och passion. Vi har energi nog för att lyfta berg, springa maraton och lyfta blicken uppåt där vi ser och pratar med varandra. Främlingar blir vänner. Spontana samtal i glasskön är socialt acceptabla.
Jag har tänkt mycket på det de senaste dagarna. Att jag helt plötsligt vill prata med människor, se dem i ögonen och bli bekräftad som en av dem. Och de verkar känna likadant. Vi delar värld nu, för våren bryter ner våra skal. Våren har magiska krafter.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar