2 kilometer

Jag har sprungit 2 kilometer för första gången i mitt liv. Förstår ni hur stort det är i min värld? Om inte Kristina hade varit med hade jag gett upp efter 100 meter. Det var så jobbigt att jag var tvungen att ge ut lite läten då och då, whooo, whooo. Kristina hade aldrig varit med om det förut och tyckte det var lite pinsamt, men hon lät mig hållas. Ja, eller hon kallade mig för fjolla. Men jag tog mig runt tack vare mina whooooanden. Av någon anledning såg jag dock inte glad ut efteråt...

Men jag är glad och nyduschad.