En dag på stan

För en vecka sedan var jag på stan med några vänner och såg, i ögonvrån, en klänning som bara skrek MARIA. Så jag tittade bort och gick därifrån. Men jag fick den här klänningen på hjärnan. Kanske för att jag är uttråkad, kanske för att jag är väldigt trött på min garderob eller så lider jag av abstinens. Det var fem månader sedan jag shoppade.

Idag bestämde jag mig för att åka och titta på den, kanske prova. Inte köpa. Ja, så ser mitt liv ut. Att fönstershoppa är en aktivitet. Hehe. Hur som helst, goda nyheter. Närbilden var ingen höjdare. Klänningen var faktiskt ganska ful. Billigt tyg. Fult mönster. Suck av lättnad.

Sedan vandrade jag planlöst och svettades. Det är varmt i affärer. Och trångt. Och billigt. Och då menar jag inte bara att det numera är 70 procent rea överallt. Allting ser så billigt ut. Fejkat. Överflödigt. Ingen kvalité så långt ögat når.

Jag gick in på PUB för att kolla in vad Whyred har att erbjuda. Nähe, typ fem plagg. Varför så få och så... små?

När jag väl börjar handla igen, var ska jag gå? Vi lever i en värld av överflöd.... av skit. Men det vi faktiskt behöver, finns inte.