Mina potatisar har fått fina vårskott, trots att de legat i mörker i matförrådet.
Det är så härligt äckligt och visst kliar det i fingrarna?
Det är konstigt tillfredsställande att plocka bort dem.
Som att klämma en pormask eller klia bort en sårskorpa.
Dagens njutning är över alltför snabbt.
Kvar finns bara tomhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar